Leta i den här bloggen

onsdag 13 februari 2013

En andra chans

Lillie & Sandy
Zäta
Ozzy
Thin Lizzy
Zigge
Oliver & Skruttan
Mr T
Freddan

Vad har dessa gemensamt? Jo de har, i varierande grad, levt ett på olika sätt dåligt marsvinsliv och jag har hämtat dem och de har sedan omplacerats via Eragons.
Mr T, Freddan, Oliver och Ozzy är numer flockledare efter att ha fått kulorna avlägsnade.
Lillie och Sandy bor i en större flock och har det bra.
Thin Lizzy fick en marsvinskompis vid namn Nami och lever nu livets goda dagar.
Zigge har flyttat ihop med en liten kille.
Zäta flyttade ihop med en annan kille.
Skruttan, som ev var dräktig är kvar på eragons för ett veterinärbesök då det troligen inte är dräktighet utan ev cystor.

Alla dessa marsvin har haft olika förutsättningar när de kommit hit men gemensamt är att de flesta haft alldeles för långa klor, smutsiga burar, en del har aldrig ätit hö. Alla har haft saltstenar. Zäta fick följa med mig till veterinären å få tänderna kortade då han inte alls hade ätit hö!, han bodde dessutom på en altan. Andra har bott själva och trots info har ägarna inte varit intresserade av att se till att marsvinet får en kompis. Vissa har hävdat att marsvinet trivs bäst själv.
Freddan var ett barns leksak och kläddes i rosa rosetter och bodde i en pyttebur och hade inte hö och heller inte tillgång till mat dygnet runt. Han hade dessutom en tennisbollstor hårtova i rumpan som fick rakas bort.
Oliver & Skruttan köptes loss av en person som såg missförhållande, hon sökte nytt hem till dem och jag hjälpte dem att komma till Eragons. Här misstänktes dräktighet.
Lillie och Sandy skulle gå ett tråkigt öde till mötes om de inte hämtades innan ett visst datum då familjen skulle på semester och ingen kunde passa dem.
Thin Lizzy bodde också helt ensam, massa pellets och saltsten och hade långa klor etc.

Varför gör jag det här då? Alla marsvin har inte varit till skänks och dessutom betalar jag omplaceringsavgift till Eragons. Alla marsvin har inte varit i min närhet utan jag har åkt bil upp till 10 mil för att hämta dem. Sedan åkt tåg för att lämna dem för att de skall kunna komma ner till Eragons.
Ja, varför? Den frågan får jag ofta och jag har väl inga bra svar. Jag älskar dessa djur och berörs djupt över att se dem fara illa. Som liten hjälpte jag gärna halvdöda fåglar och andra djur. Jag har lyckan att inte leva i en ekonomiskt tajt vardag. Jag är inte rik eller fått något stort arv. Jag lägger inga stora pengar på resor och festande då detta inte tilltalar mig. Nu låter jag säkert tråkig men det är inte så illa som det låter ;)
Just nu är jag student och har inte samma ekonomiska förutsättningar som när jag var heltidsarbetande. Men det finns alltid utrymme att hjälpa ett litet marsvin. Vår tvårummare är liten så utrymmesmässigt finns det heller inte möjligheter att hjälpa många. Min sambo är inte jätteglad över dessa gäster som ett tag avlöste varandra men respekterar det jag gör och hjälper till.

Min behållning är att se hur glada marsvinen blir över att träffa artfränder när de suttit ensamma. Hur glada en del blivit över att ha blivit av med lång, tovig päls. Det har resulterat i flera popcornskutt. De som inte haft hö i överflöd blir helt saliga över en stor höhög att mysa i. Skulle kunna räkna upp mängder med saker men jag tror ni fattar.


2 kommentarer:

  1. Tack! Man gör det man kan efter egen förmåga. Tänk att det räcker så långt <3

    SvaraRadera
  2. En klippa, kobbe eller en ö - en fristad för marsvin i Västerås. Tack för det Anna, det känns så bra.

    SvaraRadera