Leta i den här bloggen

torsdag 26 december 2013

Skall det ta slut på juldagen?

Igår kväll strax efter kl 23 vägrar Doris ta sin örttablett. Provar med paprika, går ej. För er som inte känner Doris så bra kan jag meddela att hon vägrar aldrig mat!! Tar upp henne och hon är helt "ruggig". Hon vägrar all mat, 3 timmar tidigare när jag gav dem morot var hon som vanligt. Vi är på julfirande hos mina föräldrar å jag är glad att jag tog med saker för händelser likt denna.

Sätter henne i famnen och löser upp oxbow pellets i vatten (har glömt cc) och matar 2 ml med spruta, hon är helt "apatisk". Får känslan av att detta är slutet, hon är ju ändå 5,5 år. Ger henne Metacam så hon inte skall ha ont. Jaha, tänker jag skall hennes liv sluta på juldagen... Tar med henne i en filt till soffan å vi ligger å gosar, varenda rörelse får mig att tro att det är den sista. Ögonen är verkligen helt tomma å livlösa, hemskt att se. Jag gråter hejdlöst och kollar hela tiden efter att se hennes andetag, känna hennes hjärtslag. Efter 20 minuter börjar hon kika sig lite omkring, puffa på fleecefilten. Jag tänker att jag  provar med mat igen. Inget funkar. Sätter mig i soffan igen, trugar på med oxbow uppblött i vatten igen, fruktansvärd äcklig smörja att titta på. Hon tar emot sörjan och stretar till och med lite emot. Klämmer henne över magen, ömmar kraftigt över urinblåsan, jag klämmer lite till och ut kommer en stråle med kiss och blod och Doris skriker. Husse, som nästan får detta över sig tycker sig ha sett att det kom ut nåt hårt först. Kanske något grus eftersom hon har haft besvär med urinsten och grus. Börjar genast ge Bactrim också då det luktar illa. Blir till å ringa veterinären imorgon för kontroll, Strömsholm akut är det sista jag tar. Vägrar fortsatt mat men sätter ner henne i hagen igen. Går omkring lite grann å sätter sig i ett hus och tvättar sig. Tar några höstrån, lite torkade maskrosor och lite pellets själv. Jag själv är helt däckad av förkylning å bihåleinflammation å gråt på det så jag är helt slut nu. Husse bäddar åt mig på kökssoffan bredvid marsvinen å jag slår på en film. 
Klockan 02 tar jag upp henne igen, matar på med mer mat. Hon äter nu paprika själv!! Palperar återigen urinblåsan å hon reagerar nu inte alls på samma sätt, det är heller inte lika spänt. Hon bajsar också vilket glädjer mig, magen har inte avstannat! När jag släpper ner henne kissar hon en stor pöl å går sedan runt lite innan hon intar ett hus. 
Klockan 03 tar jag upp henne igen, nu äter hon allt jag matar henne med, släpper ner henne igen i hagen å hon går till höhögen och börjar knapra. Jag känner att nu kan jag sova några timmar. 
Klockan 06 är jag uppe igen, tar fram frukost åt dem å Doris hugger glatt in!! Då är det glädjetårar som kommer! Jag var helt inställd på att få åka hem med tre marsvin istället för fyra...

Jag går å lägger mig igen, kl 09 går jag ner. Sorkmormor har gett dem frukost igen, (ovetande om att jag gett dem) så sorkarna är glada å Doris äter! Hon rör sig, är nyfiken och tigger. Min syster som gick å lade sig i tron om att Doris var döende får glada nyheten att hon klarat sig. 

Nu är vi åter hemma, Doris är som vanligt igen. Tänk vad smärta kan göra med ett marsvin, helt ovillig att äta och att röra sig. Doris får nu smärtstillande och antibiotika samt extra gurka för att öka genomsköljningen. Veterinärbesök skall bokas imorgon.

Just nu är jag så glad att Doris lever, bästa julklappen! Men nu är jag trött, sovit ca 3,5 timmar inatt.. Men vad gör man inte? Dessutom kunde jag inte slappna av och sova när hon mådde dåligt.