Dagen efter

Jag somnade igår till ljudet av en hötuggande Daisy. Hade ställt klockan två gånger under natten men hon åt själv så jag behövde inte stödmatas. I morse flyttade hon tillbaka till flocken och går där nu som vanligt och tuggar hö. Tror inte hon har ont, ställde sig nyss på bakbenen för att tvätta ansiktet med båda framtassarna. Hon skall ha smärtstillande 2 gånger dagligen 4-5 dagar. Bubbel blev glad när Daisy kom tillbaka, han uppvaktar henne med lite rumpkurr.

I morse såg jag detta i "isolerings"-buren. Nu kunde jag andas ut, magen är verkligen igång!

Daisy opererad

Igår förberedda jag denna lilla bostad inför eftervården:

En kartong med höga kanter så kan jag bara slänga den sedan. Handduk och så fleece på toppen. Under filten finns ett hus och en höhög. En varm och skön mysrulle är ett måste! Denna står i vårt sovrum så jag har lite koll och hon får lugn och ro. Elementet avger skön värme.

I morse styrde jag och Daisy mot Mälaren Smådjursklinik redan 06.30 då det under gårdagkvällen var dåligt väglag. Vi kom fram precis till öppningsdags. Daisy är en ganska blyg sork som är skygg även om hon blivit tryggare med tiden. Därför var jag rädd att hon skulle bli väldigt stressad av att åka iväg ensam. Men väl i bilen börjar hon äta gurka så jag slappnade av. Jag for sedan hemåt och till skolan och hoppades att telefonen INTE skulle ringa under dagen.
Det gjorde den inte heller, kl 16 styr jag bilen mot Märsta igen och kl 17:15 får jag träffa Daisy. Hon hade varit en mycket enkel patient, det som skulle tas bort (äggstockar och livmoder) låg väldigt enkelt till och hon hade legat mycket stabilt i narkosen. Hon hade cystor på båda äggstockarna. När jag kom hade hon också precis bajsat. Hon såg ganska pigg ut, satte henne i mitt knä för att stödmata, hon kissar direkt ner min jacka...
Hon bajsar igen och tar villigt emot critical care. Sedan far vi hemåt, med påfyllt förråd av Critical Care med smak av äpple och banan. I bilen hör jag att hon tuggar hö i transportburen = lycka!!!.

Tröttheten slog till på vägen hem... mörkt och jag påbörjade 5:e timmen i bilen för dagen. Å så mycket värme på för Daisys skull. Men hem kom vi och Daisy installeras i kartongbostaden. Doris får hälsa på några minuter för att visa Daisy att hon är hemma. Besöket fick dock inte bli långvarigt då matvraket Doris satt som fastnaglad vid pelletsskålen...

Daisy kikar sig omkring och börjar sedan smaka på bostaden, kartong är gott! Sedan går hon in i huset och börjar faktisk äta hö. Kommer ha koll under kvällen och natten och stödmata vid behov. Metacam skall hon få mot smärtan.

Så här ser hon ut nu, två rakade områden på var sida av ryggen.

Veterinärbesök

Idag var Doris på kontroll efter juldagens händelser. På röntgen konstaterades som misstänkt att hon har grus/mineraler som veterinären kallade det. Hon är ordinerad extra vätska (Hurra säger Doris, gurka varje dag) och Metacam vid behov. Berättade för Marianne att jag klämde ut en "propp" med efterföljande kiss, det trodde hon var livräddande för Doris då. När Doris togs iväg för röntgen hör jag efter någon minut ett mycket upprört marsvin som skriker att det här är INTE OKEJ.. Förstod ju att det var Doris och tydligen hade hon protesterat rejält mot att bli lagd på sidan på röntgenbordet.

Daisy fick visa upp sina krustiga och ganska så rejält förstorade och svullna spenar. Berättade också att hon tenderar att visa brunstbeteende mer och mer frekvent och hon kurrar och vickar rumpa dagligen nuförtiden. En hasselnötsstor cysta hittades på ena sidan, fick själv känna på den. Nu blev det ett dilemma. Daisy är 5,5 år men i mycket god kondition enligt veterinären och det håller jag med om. Hjärtat låter bra och hon är i god fysisk form. Tänk om hon lever till 8-9 år? Skall hon då gå med dessa symtom som sannolikt kommer förvärras, operera henne eller låta henne leva tills symtomen blir för jobbiga? Alltid en risk att operera marsvin och den blir ju inte mindre ju äldre de blir. Alla kommer inte tycka att jag tar ett bra beslut, utsätta ett marsvin för en operation. Men jag litar på veterinärens omdöme och jag vill att Daisy skall må bra. Marianne kastrerar ju med flanksnitt och söver med gas så hon har de bästa förutsättningarna för att det skall gå bra. Går det dåligt under narkosen så får hon fortsätta sova och springa mot regnbågsbron där Alvin väntar.. Funderar över om detta är ärftligt... Doris och Daisy är ju kullsyskon. Hedvig kommer mer stor sannolikhet från samma ställe och de kan ju då mycket väl vara släkt....Vi fick tid redan på torsdag för operation. Håll tummarna!

Krustiga och svullna spenar.

Update: Doris

Doris mår bra, har börjat ge henne Allrodin igen och Eurologist står hon ju på sen tidigare. Metacam får hon också tills vi varit hos veterinären för kontroll.
Den 13 januari fick vi tid så då far vi mot Märsta för kontroll.

Daisy, min mest "osynliga" sork, blyg och mild som inte gör några hyss eller är sjuk skall följa med på hälsokontroll. Hon har svullna spenar som är lite krustiga så hon har säkert cystor. Inget håravfall men förlängd brunst så bäst att kolla upp.

Hedvig fortsätter med sina hyss och nu har hon minsann lärt Bubbel också. Hedvig har fått den fula ovanan att slicka på fönstren i buren. Hennes lilla tunga gör små spår som inte blir så snyggt. Idag vänder jag mig om i soffan för att be henne sluta (det låter ju också, när tänderna slår emot) och ser då till min förvåning att Hedvig sover.. Det är Bubbel som börjat.. Suck...

Skall det ta slut på juldagen?

Igår kväll strax efter kl 23 vägrar Doris ta sin örttablett. Provar med paprika, går ej. För er som inte känner Doris så bra kan jag meddela att hon vägrar aldrig mat!! Tar upp henne och hon är helt "ruggig". Hon vägrar all mat, 3 timmar tidigare när jag gav dem morot var hon som vanligt. Vi är på julfirande hos mina föräldrar å jag är glad att jag tog med saker för händelser likt denna.

Sätter henne i famnen och löser upp oxbow pellets i vatten (har glömt cc) och matar 2 ml med spruta, hon är helt "apatisk". Får känslan av att detta är slutet, hon är ju ändå 5,5 år. Ger henne Metacam så hon inte skall ha ont. Jaha, tänker jag skall hennes liv sluta på juldagen... Tar med henne i en filt till soffan å vi ligger å gosar, varenda rörelse får mig att tro att det är den sista. Ögonen är verkligen helt tomma å livlösa, hemskt att se. Jag gråter hejdlöst och kollar hela tiden efter att se hennes andetag, känna hennes hjärtslag. Efter 20 minuter börjar hon kika sig lite omkring, puffa på fleecefilten. Jag tänker att jag  provar med mat igen. Inget funkar. Sätter mig i soffan igen, trugar på med oxbow uppblött i vatten igen, fruktansvärd äcklig smörja att titta på. Hon tar emot sörjan och stretar till och med lite emot. Klämmer henne över magen, ömmar kraftigt över urinblåsan, jag klämmer lite till och ut kommer en stråle med kiss och blod och Doris skriker. Husse, som nästan får detta över sig tycker sig ha sett att det kom ut nåt hårt först. Kanske något grus eftersom hon har haft besvär med urinsten och grus. Börjar genast ge Bactrim också då det luktar illa. Blir till å ringa veterinären imorgon för kontroll, Strömsholm akut är det sista jag tar. Vägrar fortsatt mat men sätter ner henne i hagen igen. Går omkring lite grann å sätter sig i ett hus och tvättar sig. Tar några höstrån, lite torkade maskrosor och lite pellets själv. Jag själv är helt däckad av förkylning å bihåleinflammation å gråt på det så jag är helt slut nu. Husse bäddar åt mig på kökssoffan bredvid marsvinen å jag slår på en film. 

Klockan 02 tar jag upp henne igen, matar på med mer mat. Hon äter nu paprika själv!! Palperar återigen urinblåsan å hon reagerar nu inte alls på samma sätt, det är heller inte lika spänt. Hon bajsar också vilket glädjer mig, magen har inte avstannat! När jag släpper ner henne kissar hon en stor pöl å går sedan runt lite innan hon intar ett hus. 

Klockan 03 tar jag upp henne igen, nu äter hon allt jag matar henne med, släpper ner henne igen i hagen å hon går till höhögen och börjar knapra. Jag känner att nu kan jag sova några timmar. 

Klockan 06 är jag uppe igen, tar fram frukost åt dem å Doris hugger glatt in!! Då är det glädjetårar som kommer! Jag var helt inställd på att få åka hem med tre marsvin istället för fyra...

Jag går å lägger mig igen, kl 09 går jag ner. Sorkmormor har gett dem frukost igen, (ovetande om att jag gett dem) så sorkarna är glada å Doris äter! Hon rör sig, är nyfiken och tigger. Min syster som gick å lade sig i tron om att Doris var döende får glada nyheten att hon klarat sig. 

Nu är vi åter hemma, Doris är som vanligt igen. Tänk vad smärta kan göra med ett marsvin, helt ovillig att äta och att röra sig. Doris får nu smärtstillande och antibiotika samt extra gurka för att öka genomsköljningen. Veterinärbesök skall bokas imorgon.

Just nu är jag så glad att Doris lever, bästa julklappen! Men nu är jag trött, sovit ca 3,5 timmar inatt.. Men vad gör man inte? Dessutom kunde jag inte slappna av och sova när hon mådde dåligt.

Höstrusk

Hösten har slagit till ordentligt och hos marsvinen händer inte mycket, vilket iochförsig är positivt då det betyder att ingen heller varit sjuk eller skadad. Igår kväll blev ett annat hörn av vardagsrummet plats för en rasthage med massa hus, fleece och hö. Marsvinen uppskattar det i cirka en halvtimme innan de lägger sig och vilar. Sedan började jag städa deras bur och då står det vid inhägnaden och tittar längtansfullt upp till sitt palats. Bubbel är den som njuter mest av golvtid, han gör popcornskutt och rusar varv på varv runt. Bubbel tycker inte att livet går ut på att ligga i mattes famn och mysa... nej han vill sova i ett hus, kurra efter tjejrumpor och äta. Bjuder på två bilder på min fina kastrat Bubbel som är omplacerad till mig då förra ägarens pojkvän blev allergisk. Han har gjort stora framsteg här hemma, han kan numera ta två ärtplättar i taget ;) men han slår inte Doris som kan ta fyra på höjden!

Stronghold - dosering

I våras skrev jag om att Doris hade skorv i sina virvelbaser samt tappade päls där. Efter att ha behandlat med Terbinafinsalva (mot svamp) några veckor på veterinärs inrådan hände ingenting. Fick också hjälp av en väldigt marsvinskunnig person som gav mig möjlighet att prova Malaseb schampoo och svampolja. Då jag varit jourhem åt två marsvin där den ena hade sellnic så bad jag veterinären att få prova Stronghold också. Hjälpte inte det skulle Doris sövas och ta en hudbiopsi vilket jag ville undvika.

Dosering på Stronghold verkar vara lite av en djungel när det kommer till marsvin. Finns många olika varianter om man googlar. Doris är patient hos en välkänd veterinär som är expert på gnagare. Där fick vi ordinerat 1 tub á 0,25 ml Stronghold av styrkan 120 mg/ml vilket blir 30 mg. Detta skall upprepas efter 2 veckor. Detta gäller när marsvinen väger över 800 gram. Väger de under 800 gram skall de ha 15 mg. Alla marsvin behandlades samtidigt även då de inte hade några symtom.

Hennes skorv såg inte typiskt ut som sellnic men som veterinären menade så kan de visa sig på olika sett i vissa fall.

Skorven försvann och pälsen växte tillbaka och inget återfall har hon haft!