Det får aldrig vara bra någon längre tid...

Med äldre sorkar så kan det snabbt svänga i hur de mår. Sist jag skrev var allt lugnt. Det ändrades snabbt.

En kväll när jag går förbi buren så kikar Bubbel upp för att se om det bjuds på något gott. Ser då något kladdigt på nosen, var! Tvättar rent och ser att det spruckit upp ett hål ovanför näsborren (samma näsborre där den sjuka tandroten finns och där tanden ramlade ut). Jag kan klämma ut en hel del var och tvättar sedan rent med koksalt. Fick smärtstillande och bokade tid till Marianne. Då han mådde bra och åt som vanligt så blev det några dagar senare pga jag jobbade en hel del. Kvällen innan veterinärbesöket ser jag att ytterligare ett hål tillkommit, de är båda inte mer än ca 2 mm i diameter. Det luktar dessutom riktigt illa.

Beslutar mig även att ta med Doris eftersom hennes urinläckage börjat lukta mer.

Under helgen hör jag Hedvig pipa när hon kissade så ringde ännu en gång till kliniken och undrade om även marsvin nr 3 kunde få följa med. Hos Mälaren Smådjursklinik är det aldrig några bekymmer, riktigt bra service!

Veterinärbesöket
Även om Bubbel mådde bra var jag osäker om jag skulle få med mig ett marsvin hem, kanske fanns det inget mer att göra nu? Att han på något sett led även om han inte visade det.?
Bubbel är en rätt cool kille att ta med sig till veterinären, när jag tog ut honom från transportburen har han ett 20 cm långt höstrå som han äter på och det äter han i lugn och ro upp när han sitter på undersökningsbordet. Sedan tar det roliga slut när veterinären vill titta på hålen och dessutom sticka in en pinne för att ta prov för bakterieodling. Då han fortfarande mår bra och äter och beter sig som vanligt tyckte veterinären att det inte fanns anledning att låta honom somna in. Jag och Bubbels förra ägare är överens om att han får leva så länge han mår bra.
Inga bakterier växte i näsan så jag fortsätter att tvätta rent. Det ser faktiskt ut att läka för jag upplever dem mindre. Inget mer var går att trycka ut och Bubbel är matglad och pigg som vanligt!

Doris fick lämna urinprov och det växte bakterier så Bactrim i 10 dagar blev det. Doris gillar inte Bactrim så det är nog 10 lååånga dagar enligt henne.

Hedvig fick vackert lägga sig på röntgenbordet. Grus kunde ses i blåsan, de är så små att de kan hon kissa ut även om det såklart känns när hon gör det. Så till Hedvigs stora glädje så får hon nu Metacam dagligen. Hon är också pigg och glad.

Nu håller vi tummarna att de får må bra ett tag framöver!!

Doris

Förra fredagen började Doris urin lukta illa och hon var helt blöt under magen av urin. Denna stank rent ut sagt är inget jag känt förut när hon haft urinvägsinfektion. Jag satte genast in Bactrim men på söndag kväll var läget oförändrat, Doris fick tvätta mage och rumpa några gånger per dag. Måndag morgon får jag en tid till Marianne. På plats känner hon ju också att det luktar förskräckligt. De tar med sig Doris och tar en rtg-bild samt ger henne lite urindrivande för att kunna få ett urinprov. Återigen hör jag Doris mycket upprörda stämma ljuda över kliniken när hon får sprutan.
Sedan får Doris en plastlåda och vi sätter oss att vänta på att hon skall kissa. Hon vill gärna krypa upp under mitt hår men hon måste ju ha rumpan i lådan, det värmer så i mitt hjärta när hon visar att jag är hennes trygghet.

Efter en stund kissar hon, urinstickan visar på blod och odling skickas. På röntgen syns också en ansamling av grus eller liknande som sitter fast i blåsväggen. Då hon även får Metacam och inte verkar ha ont när hon kissar så avvaktade de med byte av antibiotika tills odlingssvar. Vi fick rekommendation att börja med Allrodin UTI-kn igen också. Inga problem säger Doris, de är som godis!

Veckan går, lukten blir bättre men hon är blöt av urin minst 1 gång dagligen. I fredags fick vi odlingssvar, inga bakterier växte... Så nu fortsätter vi med Allrodin, Eurologist och Metacam så får vi se vad som händer.

Priset för röntgen, besök, urinodling med mera landade på 2400 kr, ska såklart skicka in till försäkringsbolaget.

Doris och Daisy fyllde 6 år häromdagen så Doris är ju inte någon ungdom längre. Men så länge hon inte verkar lida och är pigg och glad så får hon vara med!

Skall det ta slut på juldagen?

Igår kväll strax efter kl 23 vägrar Doris ta sin örttablett. Provar med paprika, går ej. För er som inte känner Doris så bra kan jag meddela att hon vägrar aldrig mat!! Tar upp henne och hon är helt "ruggig". Hon vägrar all mat, 3 timmar tidigare när jag gav dem morot var hon som vanligt. Vi är på julfirande hos mina föräldrar å jag är glad att jag tog med saker för händelser likt denna.

Sätter henne i famnen och löser upp oxbow pellets i vatten (har glömt cc) och matar 2 ml med spruta, hon är helt "apatisk". Får känslan av att detta är slutet, hon är ju ändå 5,5 år. Ger henne Metacam så hon inte skall ha ont. Jaha, tänker jag skall hennes liv sluta på juldagen... Tar med henne i en filt till soffan å vi ligger å gosar, varenda rörelse får mig att tro att det är den sista. Ögonen är verkligen helt tomma å livlösa, hemskt att se. Jag gråter hejdlöst och kollar hela tiden efter att se hennes andetag, känna hennes hjärtslag. Efter 20 minuter börjar hon kika sig lite omkring, puffa på fleecefilten. Jag tänker att jag  provar med mat igen. Inget funkar. Sätter mig i soffan igen, trugar på med oxbow uppblött i vatten igen, fruktansvärd äcklig smörja att titta på. Hon tar emot sörjan och stretar till och med lite emot. Klämmer henne över magen, ömmar kraftigt över urinblåsan, jag klämmer lite till och ut kommer en stråle med kiss och blod och Doris skriker. Husse, som nästan får detta över sig tycker sig ha sett att det kom ut nåt hårt först. Kanske något grus eftersom hon har haft besvär med urinsten och grus. Börjar genast ge Bactrim också då det luktar illa. Blir till å ringa veterinären imorgon för kontroll, Strömsholm akut är det sista jag tar. Vägrar fortsatt mat men sätter ner henne i hagen igen. Går omkring lite grann å sätter sig i ett hus och tvättar sig. Tar några höstrån, lite torkade maskrosor och lite pellets själv. Jag själv är helt däckad av förkylning å bihåleinflammation å gråt på det så jag är helt slut nu. Husse bäddar åt mig på kökssoffan bredvid marsvinen å jag slår på en film. 

Klockan 02 tar jag upp henne igen, matar på med mer mat. Hon äter nu paprika själv!! Palperar återigen urinblåsan å hon reagerar nu inte alls på samma sätt, det är heller inte lika spänt. Hon bajsar också vilket glädjer mig, magen har inte avstannat! När jag släpper ner henne kissar hon en stor pöl å går sedan runt lite innan hon intar ett hus. 

Klockan 03 tar jag upp henne igen, nu äter hon allt jag matar henne med, släpper ner henne igen i hagen å hon går till höhögen och börjar knapra. Jag känner att nu kan jag sova några timmar. 

Klockan 06 är jag uppe igen, tar fram frukost åt dem å Doris hugger glatt in!! Då är det glädjetårar som kommer! Jag var helt inställd på att få åka hem med tre marsvin istället för fyra...

Jag går å lägger mig igen, kl 09 går jag ner. Sorkmormor har gett dem frukost igen, (ovetande om att jag gett dem) så sorkarna är glada å Doris äter! Hon rör sig, är nyfiken och tigger. Min syster som gick å lade sig i tron om att Doris var döende får glada nyheten att hon klarat sig. 

Nu är vi åter hemma, Doris är som vanligt igen. Tänk vad smärta kan göra med ett marsvin, helt ovillig att äta och att röra sig. Doris får nu smärtstillande och antibiotika samt extra gurka för att öka genomsköljningen. Veterinärbesök skall bokas imorgon.

Just nu är jag så glad att Doris lever, bästa julklappen! Men nu är jag trött, sovit ca 3,5 timmar inatt.. Men vad gör man inte? Dessutom kunde jag inte slappna av och sova när hon mådde dåligt.

Svar på urinprov

Veterinären ringde mig idag, Doris hade en form av stafylokocker i urinen MEN dessa är sådana som finns naturligt på huden och de fanns i sådan liten mängd i provet så de har troligen kommit dit när hon kissade, alltså kisset passerar ju urinmynningen där dessa naturliga baciller finns.

Visste ni att människan bär omkring på ca 3 kg bakterier och utan dessa skulle vi inte överleva? Tex. har vi bakterier i tarmen som producerar K-vitamin.

Åter till Doris, eftersom hon inte har några symtom på UVI så blir det ingen behandling vilket vi är glada för, eller kanske inte Doris. Hon gillar faktiskt smaken av Bactrimlösningen.. Doris är på det sättet väldigt tacksam att medicinera. Alla örtpreparat äter hon frivilligt, hon tigger efter dem och verkar tycka det är schysst godis. Metacam skall vi inte tala om, hon fortsätter tugga på sprutan långt efter att det inte finns något kvar. Vid stödmatningen när hon kastrerades var hon också ett bra "offer", gapade och svalde bara, utan protester.

Har nyss beställt hö hos min bonde, 5 sådana där rektangulära hästbalar, ca 12-14 kg styck tror jag. 25 kr balen betalar jag vilket är alldeles lagom tycker jag :) Jag och husse skall hämta dem nästa helg, vi har en Renault Clio och det ser nog ganska roligt ut när den är fullpackad med blåa påsar. Jag brukar även ha en i knäet i framsätet...
Blåa påsar är däckpåsar från Biltema som är utmärkta att transportera i, dock kan inte höet ligga instängda i dem under förvaring, risk för mögel.

Ha en fin helg allihopa!

Hedvig hos veterinären

Med "All the single ladies" på låg volym i bilen for jag och Hedvig den 1 timme långa resan till Hälgesta och sorkveterinären Marianne Tornvall. Vi fick snabbt komma in i ett rum, Hedvig lade sig och vilade på min arm och njöt av extra klappar. 10 minuter sen kommer Marianne, de hade sjuk personal idag så hon ursäktade sig. Jag är ju ledig så jag har faktiskt all tid i världen idag, dessutom kunde jag stå och spana på djur under tiden :).
En kort undersökning, Hedvig ömmade en aning över urinblåsan. Kände även på ev äggstockscystor då vi ändå var på plats men inga sådana hittades, glad matte! Hedvig ville bara klättra upp i min famn och gömde helst huvudet i min tröjärm under undersökningen, härligt att veta att hon känner trygghet hos mig. Hedvig bars sedan iväg till röntgen och sedan kom Marianne snabbt in och meddelade att det inte fanns några stenar! Marianne sa att Hedvig kan ha haft en sten som passerat ut och gett smärtorna. Hon är nu, med antibiotika och smärtstillande sitt vanliga jag igen, alltså kuttrandes, ätandes och sovandes med jämna mellanrum! Bactrim i 10 dagar och Metacam ett par dagar till. Sedan vände vi kosan mot Västerås igen. Jag jobbade kväll igår och var uppe tidigt idag så jag var nära att somna och fick sitta och prata med Heddan hela vägen (utan svar dock) för att hålla mig vaken. Slog mig i ansiktet och drack vatten. Nu hemma i soffan blir det soffläge. Glad och nöjd över att Hedvig inte har någon allvarligare åkomma! Ps. Hedvig sover redan lugnt i buren nära sina kompisar. Ds.

Mission (almost) completed

I förrgår gjorde jag (under ständiga suckar från husse) en stor golvbur, ca 3 meter lång och 1 meter bred. Detta är vääldigt stort i en lägenhet på 59 kvm. Det är just nu omöjligt att tända lampan i ett av fönstren, vattna blommor i samma fönster är bara att glömma och husse kan inte titta ut genom balkongdörren utan att slå i kompostgallret under diverse svordomar. Efter att Alvin lärt känna omgivningen tillsammans med Doris släpptes så alla ihop igår i golvhagen. Doris blir alldeles till sig över att få träffa sina gamla polare! Hedvig som verkar vara den mest negativt inställda till Alvin gör några utfall mot Alvin men han säger faktiskt emot några gånger. Dessutom sa husse att Alvin muckade gräl några gånger. Förmodligen vill Hedvig ta ut sin ilska över sin svåra barndom på någon annan, Hon hade ju en rätt tuff start med Doris och Daisy. Pratade lite allvar med henne igår, men hon var svår att övertala.
Bestämde mig för att låta dem gå ute i golvburen hela natten och säkrade alla tänkbara rymningshål så nu är det säkrare än Kumla! Doris är ju den som letar hål att rymma ut genom eller ställen där man kan putta upp en öppning, men att flytta på husses hantel är svårt för en limpa på 1200 gram. Kvällen flöt på och det verkar inte vara några problem, Alvin springer runt och äter, utforskar tunnlar och rör! Har planerat att de får gå kvar på det stora utrymmet till imorgon så får de flytta upp i ordinarie buren imorgon.

Doris kom och beklagade sig till mig i tisdags. Husse hade haft människovänner hemma och hon hade hört att de sa att marsvin var meningslösa djur, att de inte går att ha dem till något. Försökte förklara att de säkert inte visste vad de pratade om. Jag menar, utan er så skulle vi knappt ha någon tvätt, ha alldeles för mycket utrymme i garderober och kyl och våra armar skulle förtvina om vi inte fick bära spån och hö! Det värsta av allt var att husse hade hållit med i dessa fräcka anklagelser. Lovade Doris att konfrontera husse eftersom han ofta gullar med dem när ingen av hans machokompisar ser. Tröstade Doris med lite gurka så var det hela glömt.

Alvins urinvägsinfektion verkar ha avklingat, några dagar kvar på antibiotika!

Resistenta bakterier och medicin

Idag ringde så äntligen Alvins veterinär. Har väntat flera dagar och så händer det precis då jag håller på att spola en patients urinkateter... Efter att ha förklarat att Alvin kissat blod sedan i lördags och gått ner i vikt så skulle vi självklart behandla. Odlingssvar hade inte kommit men för att slippa eventuellt köpa fel antibiotika i väntan på odlingssvar så ringde hon till labbet för att höra efter. Hon ringde 10 minuter senare och berättade att nu visste hon vad vi skulle behandla med. Bactrim som är lätt att få i marsvin för att det är i flytande form och luktar och smakar söt banan/vanilj gick inte. Bakterien, en variant av Staphylococcus, är nämligen resistent mot Bactrim (alla djurägare som får djur med UVI, kosta på dem en urinodling!!). Därför blev det Baytril. Enligt henne fanns den inte i flytande form (vilket jag dock vet att den gör fast inte lätt att få tag i) och jag fick välja på tabletter eller komma för att få injektioner (blir långt att åka 14 mil totalt tur och retur). Jag sa att jag var sjuksköterska och skulle nog kunna ge injektioner själv men valde tabletter. Då jag sedan tidigare är farmacevt (japp, efter 3 års högskolestudier och 1 års arbete på apotek sadlade jag om och läste 3 år till till sjuksköterska, snart blir det 1,5 år till för att bli barnmorska) så visste jag att dessa tabletter är små och går utmärkt att krossa. Dessutom skrev hon ut Metacam för smärta, marsvin är väldigt känsliga för smärta! Alvin har ju fått några doser Metacam eftersom Doris har det, men nu slipper han snylta av hennes flaskor.

Tablettkrossare, jättesmidig!

Efter jobbet väckte jag liv i den grå faran och åkte till ett apotek som har extra stort sortiment för djur. Alltid när jag hämtar ut recept till marsvin så brukar personalen alltid kommentera detta. Allt ifrån "Vad är ett marsvin", till "Kan man behandla dessa" osv. Mina kollegor (jag pratade om vad saker kostar hos veterinären) frågar ofta vad ett nytt marsvin kostar... I och för sig lite på skämt men ändå... inte skaffar man väl ett nytt barn bara för det andra blivit besvärligt?! Inte heller skaffar man väl en ny hund för att den blivit sjuk, som går att bota. Och varför inte byta ut hunden, jo de kostar mycket mer pengar än marsvin!!! Vilket är ytterligare argument varför marsvin bör kosta mycket mer att köpa!

207 kronor gick kalaset på vilket jag tycker var överkomligt. Metacam kostar ca 120 och Baytril 87 kronor. Alvin skall dosera (eller han får gapa och svälja) som följande:
Baytril 15 mg, 1 tablett en gång dagligen i 10 dagar. Krossas och slammas upp i vatten.
Metacam 1,5 mg/ml: 0,25 ml 1-2 gånger dagligen
Dessutom kommer han mellan doserna av Baytril att få Proviva, Critical care och Bifolac. Proviva och Boifolac för att få lite goda tarmbakterier eftersom Baytril inte bara slår ut oönskade bakterier utan även de goda bakterierna.

Om ni inte har en tablettkrossare så är den väl värd att investera i om ni skall ge marsvin medicin. Kostar ca 79 kronor. Denna krossar jag både Alvins och Doris mediciner i, så den används flitigt här hemma.

Och på den sjunde dagen vilade dom...

Det här med att vila, jag har tre experter på det här hemma. Jag tror att bilder säger mer än ord...

Imorgon blir det ett samtal till Mälaren Smådjursklinik. Alvin har gått på vita handdukar hela helgen och alla kisspölar är orange/röda och han fortsätter att kvida när han kissar. Vi kan nog inte vänta på odlingssvaret så vi får se vad hon säger imorgon. Annars börjar Alvin att ta för sig mer. Han är fortfarande mesig i kontakten med mina flickor men han är supermysig att ha i famnen. Han lägger sig och vilar med nosen mot min mage!! Han äter gärna i famnen vilket är ett bra tecken. Alvins tillfälliga bur på 100x50 cm gjorde att han mest satt stilla. Denna är nu utbytt mot en vaplhage med diameter strax över 100 cm! Kanske borde bloggen nu heta "I två hörn av vardagsrummet"... Han har rört sig mycket mer och utforskar den nya världen. Helst ligger han i höhögen och tuggar vilket matte uppskattar då han behöver lägga på sig lite.

Idag har det gått 17 dagar efter Alvins kastrering. Tror jag väntar 11 dagar till innan han får gå med EN hona. De flesta rekommenderar 3-4 veckor innan hopsättning. Jag vill absolut inte utsätta mina flickor för dräktighet, de är ju inte purunga direkt!! Fast i och för sig har jag svårt att tro att Alvin får komma till just nu.. Han verkar stå lågt i kurs hos flicksorkar just nu. Måste också fundera på vem som är mest lämpad att få lära Alvin hur ett marsvin skall uppföra sig..

Alvin hos veterinär Marianne Tornvall

Alvin och jag packade in oss i bilen kl 8 imorse och klockan 9 var vi framme, det var rejält halt på vägarna idag! När vi kommer in står Marianne i receptionen och tar emot oss. Jag gillar verkligen att detta är en liten klinik, känns personlig och välkomnande. Vi får komma in på ett rum direkt där jag får berätta om Alvin. Alvin sköter sig exemplariskt till en början. Tänderna kollas, jag talar om att jag klippt dem en gång. Att fila är ju det bästa och sedan sa hon att tänder som varit långa eller sneda kan behöva slipas några gånger innan de blir ordentligt bra. Kindtänderna som jag var mest nervös över såg bra ut! Sedan känner hon på Alvins urinblåsa och där ömmar han. Jag gillar att hon är ärlig och säger att det tyvärr kan vara urinsten och hon föreslår en röntgen. Absolut tycker jag, sedan säger hon också att en operation troligen inte går försäkringen då den är relativt ny. Det spelar ingen roll säger jag. Efter 1 minut hämtas Alvin till röntgen och efter 1 minut kommer han tillbaka. Nu börjar väntan på att få besked. Jag kikar ut genom det runda fönstret där man kan se in till datorn som tar emot rtgbilderna. Den är först svart men sedan börjar en bild av en väldigt "avklädd" Alvin att målas upp. Ser en stor mörk fläck på platsen för urinblåsan och det känns bra men det blir en lång väntan, (säkert 3 minuter) med Alvin under min tröja, innan Marianne kommer in och berättar att det inte var någon sten. Å så skönt!!! Marianne blir lika ärligt glad hon! Hon funderar om vi ska ta en urinodling och jag säger ja innan hon tänkt klart. Har vi åkt ända hit så ska det göras ordentligt!! Sagt och gjort, han sätts i en rondskål för att få kissa. Påminner Marianne att inte heller denna lilla kille kissar i famnen på mig och kommer troligen (likt mina andra marsvin) inte att kissa frivilligt i denna rondskål. Alvin får lite vätskedrivande i nacken (aj!) och han sätts tillbaka i rondskålen. Ingenting händer på 5 minuter. Marianne tittar in och säger att vi avvaktar ett tag till. Hon skojar och säger att oftast kissar de så fort hon vänder ryggen till men tydligen inte mina marsvin. Efter en stund kissar han och jag går ut och säger till Marianne. En urinsticka tas där man ev kan se lite blod men det är ytterst lite. En odling tas och svar väntas nästa vecka. Då Alvin mår bra och ännu inte skriker i högan sky vid vattenkastning så kommer vi överens om att avvakta med antibiotika till odlingssvar. Om han blir sämre eller skriker högt när han kissar skall jag ringa. Vi pratar lite om Doris som är en regelbunden patient hos Marianne innan besöket är slut. Mer om detta i ett annat inlägg!
Alvin får återgå till transportburen och vi går ut till receptionen för att betala. Han får vänta på en kökssoffa medan jag får papper av Marianne. Plötsligt börjar han prata högljutt och alla fyra i personalen kommer och kikar och vi skrattar och pratar lite. "Jo jag har fyra hemma, en chirpar faktiskt!!" Alvin fortsätter prata och vi far hemmåt. Igår kurrade Alvin från sin bur varje gång sambon lade ett äggskal på en tallrik :)

Hur är det då med ananasjuice mot urinvägsinfektion? Enligt Marianne så är det en myt. Det har ingen effekt och marsvin skall inte dricka juice.

Det är dyrt att vara marsvin och sjuk. Turligt nog så har jag haft försäkringen tillräckligt länge för att den skall gälla för akuta sjukdomar. Några droppar urindrivande kostar 90 kronor!! En urinodling 750 och en urinsticka 180. Men, priser spelar ingen roll, Alvin är viktigast. Dessutom är jag så glad att en duktig marsvinsveterinär finns inom rimligt avstånd. Jag kommer att få ersättning för 75 % av beloppet minus självrisk på 700 kronor (= 1540). 75% av detta är ca 1100 kronor! Alltså får jag ur egen ficka betala ca 1100 kr.
Funderar på, om det nu visar sig vara en urinvägsinfektion, att ta kontakt med kliniken som kastrerade honom och ordinerade ananasjuice. Besvären var ju desamma då + att det luktade hemskt illa... Eller dagens ris.