En vecka efter operationen....

.... ser man stor skillnad på Daisys spenar. Hon har heller inte visat brunstbeteende de senaste dagarna. Hon är glad och tillfreds. Spenarna är fortfarande lite krustiga och jag smörjer dem dagligen, de verkar även vara lite ömma då hon inte vill att jag skall hålla på med dem.

I´m sexy and I know it!!

Lägger här upp en jämförelsebild. Till vänster spenarna innan operationen och till höger en vecka efter!

De har blivit mycket mindre!!!

Daisy opererad

Igår förberedda jag denna lilla bostad inför eftervården:

En kartong med höga kanter så kan jag bara slänga den sedan. Handduk och så fleece på toppen. Under filten finns ett hus och en höhög. En varm och skön mysrulle är ett måste! Denna står i vårt sovrum så jag har lite koll och hon får lugn och ro. Elementet avger skön värme.

I morse styrde jag och Daisy mot Mälaren Smådjursklinik redan 06.30 då det under gårdagkvällen var dåligt väglag. Vi kom fram precis till öppningsdags. Daisy är en ganska blyg sork som är skygg även om hon blivit tryggare med tiden. Därför var jag rädd att hon skulle bli väldigt stressad av att åka iväg ensam. Men väl i bilen börjar hon äta gurka så jag slappnade av. Jag for sedan hemåt och till skolan och hoppades att telefonen INTE skulle ringa under dagen.
Det gjorde den inte heller, kl 16 styr jag bilen mot Märsta igen och kl 17:15 får jag träffa Daisy. Hon hade varit en mycket enkel patient, det som skulle tas bort (äggstockar och livmoder) låg väldigt enkelt till och hon hade legat mycket stabilt i narkosen. Hon hade cystor på båda äggstockarna. När jag kom hade hon också precis bajsat. Hon såg ganska pigg ut, satte henne i mitt knä för att stödmata, hon kissar direkt ner min jacka...
Hon bajsar igen och tar villigt emot critical care. Sedan far vi hemåt, med påfyllt förråd av Critical Care med smak av äpple och banan. I bilen hör jag att hon tuggar hö i transportburen = lycka!!!.

Tröttheten slog till på vägen hem... mörkt och jag påbörjade 5:e timmen i bilen för dagen. Å så mycket värme på för Daisys skull. Men hem kom vi och Daisy installeras i kartongbostaden. Doris får hälsa på några minuter för att visa Daisy att hon är hemma. Besöket fick dock inte bli långvarigt då matvraket Doris satt som fastnaglad vid pelletsskålen...

Daisy kikar sig omkring och börjar sedan smaka på bostaden, kartong är gott! Sedan går hon in i huset och börjar faktisk äta hö. Kommer ha koll under kvällen och natten och stödmata vid behov. Metacam skall hon få mot smärtan.

Så här ser hon ut nu, två rakade områden på var sida av ryggen.

Veterinärbesök

Idag var Doris på kontroll efter juldagens händelser. På röntgen konstaterades som misstänkt att hon har grus/mineraler som veterinären kallade det. Hon är ordinerad extra vätska (Hurra säger Doris, gurka varje dag) och Metacam vid behov. Berättade för Marianne att jag klämde ut en "propp" med efterföljande kiss, det trodde hon var livräddande för Doris då. När Doris togs iväg för röntgen hör jag efter någon minut ett mycket upprört marsvin som skriker att det här är INTE OKEJ.. Förstod ju att det var Doris och tydligen hade hon protesterat rejält mot att bli lagd på sidan på röntgenbordet.

Daisy fick visa upp sina krustiga och ganska så rejält förstorade och svullna spenar. Berättade också att hon tenderar att visa brunstbeteende mer och mer frekvent och hon kurrar och vickar rumpa dagligen nuförtiden. En hasselnötsstor cysta hittades på ena sidan, fick själv känna på den. Nu blev det ett dilemma. Daisy är 5,5 år men i mycket god kondition enligt veterinären och det håller jag med om. Hjärtat låter bra och hon är i god fysisk form. Tänk om hon lever till 8-9 år? Skall hon då gå med dessa symtom som sannolikt kommer förvärras, operera henne eller låta henne leva tills symtomen blir för jobbiga? Alltid en risk att operera marsvin och den blir ju inte mindre ju äldre de blir. Alla kommer inte tycka att jag tar ett bra beslut, utsätta ett marsvin för en operation. Men jag litar på veterinärens omdöme och jag vill att Daisy skall må bra. Marianne kastrerar ju med flanksnitt och söver med gas så hon har de bästa förutsättningarna för att det skall gå bra. Går det dåligt under narkosen så får hon fortsätta sova och springa mot regnbågsbron där Alvin väntar.. Funderar över om detta är ärftligt... Doris och Daisy är ju kullsyskon. Hedvig kommer mer stor sannolikhet från samma ställe och de kan ju då mycket väl vara släkt....Vi fick tid redan på torsdag för operation. Håll tummarna!

Krustiga och svullna spenar.

6 veckor postoperativt

Nu har det gått 1,5 månader sedan Doris och Hedvig kastrerades pga äggstockscystor. Har jag märkt någon förändring? Ja!, deras krustiga spenar är nu helt normala och de är lugna och har inte brunstat alls, så de långa perioderna av att gå och förföriskt vicka på rumpan och förpesta de andras tillvaro är över. Det är helt enkelt mer harmoniskt i buren och enda som nu vickar på rumpan är Bubbel :) Speciellt Hedvig har blivit mycket lugnare vilket även märks när hon är uppe i famnen.
Håret har växt ut och operationsärren kan bara ses om man rotar i hårbotten.

Skulle jag göra om detta? Absolut, den korta period de mådde dåligt (i princip endast operationsdygnet) överväger att de mår bra resten av sitt liv, iallafall sett ur problem som är hormonrelaterade. Man skall dock inte glömma att operationer alltid är en risk. Marianne Tornvall på Mälaren Smådjursklinik litar jag på till 100% så jag rekommenderar henne varmt till all marsvinsägare.

Postoperativt: Dag 2

Har lust att nästan sjunga av glädje men av respekt för mina medmänniskor så låter jag bli. Meddelar istället glatt att allt är kanon med tjejerna. De är precis som vanligt igen vilket innebär att de omväxlande äter, tigger, sover osv. Så det känns som att faran är över! Såren ser fortsatt fina ut och jag gör ingenting med dem så länge det fortsätter så. Hedvigs andning låter bra och de skall få Metacam i 2-3 dagar till.

Tack för allt stöd och tack till alla som hållit tummar och tassar. Om det är någon som undrar något över operationen så skriv en kommentar!

Postoperativt: Dag 1 (och lite från gårdagskvällen och natten)

Under kvällen igår så var Hedvig tröttast och låg som en trasa. Benen var helt slappa och hon låg mest och mös på värmedynan. Var orolig ett tag att benen var så slappa och jämfört med Doris så var ju Hedvig ett vrak. Under senkvällen började hon dock äta själv och även Doris skötte sig exemplariskt. Båda bajsade i mängder och kissade. Vid kl 22 hörde jag till min fasa att Hedvig har pipig andning och jag blev hypernervös och googlade som en galning. Min vanliga otur gjorde att jag halkade in på ett inlägg om ett marsvin som efter operation fick sämre andning och sedan rasade på sidan och dog... Det gjorde inte ett nervöst marsvinsmattehjärta bättre om man säger så. Tog upp henne och andningen lät lite knarrande och ansträngd. I famnen åt hon broccoli och salladskål och då lät det inget på andningen. Släppte ner henne igen och tittade till ofta, det knarriga kvarstod. Började fundera om hon kan ha aspirerat under operationen och fått ner nåt skit i lungorna...
Vid midnatt funderar jag, ringa sköterskan som jag fått numret till? Ge en dos antibiotika? Men vad skulle sköterskan kunna göra? Läste på lite och insåg att symtomen påminde om lunginflammation. Jag tog alternativ nummer två och petade i henne Bactrim. Gick sedan och lade mig och gick upp var annan timme för att ge lite CC även om jag vet att de åt själva så ville jag gardera! Hedvigs andning fortsatte att låta under natten men hon åt ändå. På morgonen ringde jag veterinären och det var den sköterska jag fått numret till som svarade. Hon bokade in en telefontid till Marianne så snart som möjligt. 1,5 timme senare ringer Marianne och jag försöker förklara hur det lät. Marianne ville inte ta några risker så Hedvig skall nu äta 0,68 ml Bactrim 2 gånger dagligen i 10 dagar. Så jag gjorde väl helt rätt i natt då. Marianne påpekade att Hedvig kan ha haft något sedan innan som brutit ut i samband med stressen/påfrestningen av operationen. Så då blev det antibiotika, hon sa att den kan vara i onödan men det vet vi inte och med ett marsvin som är nyopererat ville hon inte ta några risker!

Sedan i morse har jag inte hört några mer konstiga ljud från andningen så kanske blev det bättre av sig självt eller så har antibiotikan börjat verka. De verkar heller inte ha ont och de ser hyfsat pigga ut. Enligt Marianne kunde de återgå till vanliga buren så snart de äter och bajsar och kissar så idag vid lunch fick de komma tillbaka. De fick ett kärt mottagande och gick sedan snabbt iväg för att tugga hö. Marianne hade aldrig varit med om att andra marsvin "förstör" eller kommer åt operationssåren så de fick kommer ner i buren och de verkar gladare efter det.

De är sövda med narkosgas och inte med något läkemedel i sprutform och det tror jag bidragit till att de är så pigga nu.

Så här ser såren ut, Hedvig ser ut som en tunna på bilden men marsvinsmormor förstod sig inte riktigt på hur hon skulle hålla Hedvig i en snygg modellpose så hon kunde dra in magen ;)

Lite koagulerat blod runt suturerna.

Mohikanfrisyr baktill är väl modernt nu va?

Är det bara jag som tycker att detta mycket väl kan vara ansiktet på en vit kanin? Rosa runt ögonen, ögonen är operationssåren, virveln långt ner kan vara nosen. Kom igen, ni måste väl se det va?

Litet snyggt sår.

Lite svårare att se på Doris.

Irene, om du läser detta så tusen tack för den fina värmeplattan, den höll värmen i minst 7 timmar!!! Den finns att köpa här och där utlovas att den värmer i upp till 10 timmar. Kan verkligen rekommendera den för grisar som behöver värme. Den gav en jämn och lagom värme, inte som en vanlig värmedyna som blir jättevarm först och sedan kyls av snabbt. Värms i mikron. Så här ser den ut, fodralet träs på den rosa plattan.

Bild lånad från moreforpets.ltd.uk där den också går att köpa.

Operationsdagen

Efter att ha sovit förvånansvärt gott med tanke på all oro vad som kan hända vid anestesi av marsvin så steg jag upp i oktobermörkret, utfodrade de fortfarande intet ont anande marsvinen och sedan for vi iväg. På kliniken togs de emot och jag passade på att införskaffa en till stor påse Critical Care. Då har jag iallafall två stycken å då hinner jag åka och köpa mer om det behövs. Behövde inte ens betala påsen utan den kan du betala med det andra på eftermiddagen sa Marianne. Har blivit lite stammis tror jag, eller så ser jag väldigt pålitlig ut :)

Jag åkte hem och väntade, pratade med sambon i telefon och då hör jag att jag får ett samtal till. Lägger abrupt på samtalet med sambon (som bad om "lov" att få åka till Osby akut med jobbet, det bestämmer väl inte jag sa jag, " ja men jag tänkte att marsvinen opereras ju", min ofrivilliga djurvän!) och såg till min fasa att det var djurkliniken. Ringde upp å Marianne svarade med att det var ingen fara hon ville bara klargöra några saker. Hon ringer sedan senare igen och då är allt fortfarande bra och hon talar om svaret på det som vi diskuterat i första samtalet. Hon undrade om jag ville ha direktreglering men sa att det kan jag ordna själv då jag hade kvittot från första besöket. Men det kan jag lägga till sa hon. Hon sa att hon ville göra mig beredd på att det skulle bli ca 12 000 kr innan reglering annars. Skrattade till lite å sa att jag fyllt på kontot rejält (fick höra att jag var en klok djurägare :)) men bestämde mig för direktreglering som kostar 120 kr per djur.

Halv fyra var jag på plats för att hämta hem dem. De kom ut med dem liggandes i varsin härlig hemmasydd varm mystunnel, de såg trötta ut på ögonen. De hade inte ätit ännu så jag matade dem med Critical Care innan vi for hem. I bilen åt Doris hö men Hedvig vilade bara. Väl hemma väntade två fleeceklädda burar. De fick en varsin värmedyna och i skrivande stund ligger Hedvig på den med fleece över sig, kurrar när man klappar henne. Hon är fortfarande tröttast men båda äter CC med spruta utan allt för mycket tvång. Doris har ätit gurka och hö på egen hand men Hedvig har inte visat intresse för det än. Marianne varnade för att de skulle vara trötta idag men imorgon ska de vara pigga. Då min klinik endast har öppet dagtid fick jag nummer till en sköterska som jag kan ringa närsomhelst första dygnet då kliniken har stängt.

Operationssåren är ca 1,5-2 cm långa och så smala att de knappt kan vara en millimeter. De är sydda med tråd som löses upp av sig själv och därmed behöver inga stygn tas. Noggrann övervakning av såret krävs så att det ser fint ut! Ingen antibiotika sätts in då såren sitter nästan ända uppe på ryggen. Bilder kommer under morgondagen om de är piggare då. Det blev ett snitt på vardera sida om ryggen. De har fått två sorters smärtstillande under operationen varav det ena var Metacam, det andra vet jag inte. Metacam har vi även fått recept på.

På Doris fanns en cysta på ena äggstocken som var ungefär som en ärta. Viktigt att komma ihåg är att det är inte storleken på cystan som avgör hur den påverkar marsvinet hormonmässigt; alltså brunst, tappad päls, aggressivitet m.m. Den som överraskade var Hedvig, där fanns två stycken cystor på vardera äggstock som var i storlek som en hasselnöt. Det som togs bort var alltså äggstockar och livmoder på de båda.

Djursköterskan berättade att Hedvig hade charmat dem alla, bl.a. med hennes kurrande då pellets träffar en porslinsskål :)

Planen ikväll och inatt är att stödmata varannan timme och då samtidigt värma på värmedynorna.

Hedvigs räkning, totalt fick jag, efter reglering, betala 1866 kr, beloppet före var 6610 kr så det är lite skillnad!

Doris räkning hamnade på 1902 kr efter reglering, före var den 5810 kr.

Slutsats av detta: Med försäkring har jag betalat för båda operationerna, inkl. Doris besök innan op, 3528 kr och utan försäkring hade det kostat 12 660 kr. Så om ni som ännu inte är övertygade om att era marsvin skall ha försäkring borde vara det nu!

Recept på Metacam, detta är lite högre dos än vad Doris åt då hon hade urinsten men troligen krävs en högre dos mot operationssmärta.

Critical Care, kommer jag nog att lukta ett par dagar.

2 sådana stora påsar har jag hemma, hoppas det skall räcka!

Preoperativa förberedelser

Idag är det dagen före den stora dagen! Hedvig och Doris är fortfarande lyckligt ovetande, de har badat ikväll och är lite småsura över det. Men inget som inte lite tomat kan lösa :) Att bada var det enda jag kunde göra i förberedande syfte, i övrigt skall de äta som vanligt. OBS!!! Marsvin skall absolut inte fasta inför operation eller andra undersökningar! Har gjort iordning en bur med fleece som underlag och husse har tillverkat en avdelare i trä så att de kan bo tillsammans och sedan skiljas åt i samma bur efter operationen. Igår kom mina varor från Gorgeus guineas så de har fått bada i riktigt marsvinsschampo. Efter det fick tassarna smörjning med Perfect Paw Ointment. Nedan finns bilder från dagens bad.

Tack så #¤%&¤#" mycket matte, nu går jag härifrån.

Tillbaka till platsen där den elaka hårfönen bor.

Hedvig vs Hårblåsen. Hedvig förlorade...

Matte, om jag kommer till dig så kanske du tar bort den onda. Du skyddar ju alltid mig!

Dagliga uppdateringar kommer att följa nu efter operationen. Vi lämnar hörnet i vardagsrummet imorgon kl 7 för att styra mot Sigtuna. Önska oss lycka till!

Marsvinet Zäta presenteras och Doris ska opereras!

Jag har vita morrhår på ena sidan och svarta på andra!

 Hade spanat på en blocketannons i någon dag om ett marsvin född 20 april 2012, ensamboende och redan tröttnad på. Efter lite mentalt stöd från b.la. Kringelkroken ringde jag på annonsen och i måndags kväll tvingade jag med husse för att hämta den lilla krabaten. När jag kommer fram möts jag av pappan och 3 barn. Barnen har redan varsin hamster de bär omkring på, i huset finns även fiskar och fåglar. I ett hörn av altanen (!) med endast ett hus och skål med fröblandning finns marsvinet. Inte ett spår av hö, det har han aldrig fått och burbotten ät delvis täckt av toalätt som är rejält nedsmutsat. Inget vatten syntes till. De hade alltså haft Zäta ca 3 månader och hade nu, som det står i många annonser, drabbats av tidsbrist (kan hamstrarna ha något med det att göra...). Buren hade de dessutom lånat av en granne så inte ens det hade man kostat på marsvinet. Pappan skall ta upp marsvinet för att visa honom, han är rädd och hal som en ål. Tillslut får jag Zäta i famnen, svamlar väl nåt om att han är söt och pratar sedan med barnen om hamstrarna, allt för att inte häva ur mig något om vad jag tycker om hur de skött marsvinet... Stoppar in honom i transportburen, betalar och åker därifrån. Hemma väntar en stor bur, full med rent spån och hö. Han är mycket rädd för ljud och troligen inte så mycket hanterad. Andra kvällen han är hos mig lägger han sig på min mage, hakan på min arm och vilar och njuter av klappar, så det tar sig. Han vägde in på 917 gram och idag visade vågen 910 g hos veterinären. Varför veterinären då? Jo, han har ju inte ätit hö alls, endast fröblandning och jag tyckte att framtänderna såg långa ut. Då Doris ändå skulle dit ringde jag och "vår" veterinär Marianne Tornvall svarade att det var inga problem att ta med lilla Zäta. Han skötte sig bra hos veterinären, de inre tänderna såg bra ut och framtänderna kortades ca 1-2 mm. Han har ätit lite sparsamt här, han fick igår critical care som han älskade. Han äter gärna kligröt och har börjat tugga på gräs och hö. Morot och lite grönsaker har gått i men han är inget matvrak än så länge. Troligen är han inte van alls med denna kost. Ger honom varje kväll en rejäl dos C-vitamin också.
 Han har fått träffa mina tjejer och sexualdriften är det inget fel på. Han såg dessutom jättelycklig ut över att få träffa marsvin och prata med dem. Bubbel har också träffat honom men Bubbel tycker att Zäta är lite jobbig som vill springa runt och lukta honom i ändan hela tiden. Första gången jag såg Bubbel gäspa var efter att ha varit med Zäta :)
Zäta är köpt av en bonde i närheten som enligt Zätas tidigare ägare hade massor av marsvin. Han var tydligen jätteliten när de köpte honom dessutom. Zäta är nu även försäkrad såklart! Tanken är att jag senare skall ta med honom ner till Eragons omplaceringshem tillsammans med alla myssaker som jag gett upp hoppet om att kunna skicka med posten.

Huvudanledningen till dagens besök hos veterinären var Doris, som jag har sett svullna spenar på med enstaka små krustor. Även upplevt att hon brunstar oftare och längre än de andra. Ställde även en fråga om detta på http://www.veterinaren.nu/ och här kan du läsa frågan och svaret http://www.veterinaren.nu/fragelada/besvarad/gnagare/marsvinshona-med-svullna-spenar
Det är "vår" veterinär som är en av dem som svarar på frågor på sidan. Man får svar inom en vecka! Superbra. Iallafall, en hasselnötsstor cysta hittades på äggstocken och tillsammans med övriga symtom och med risk för att de blir större kom vi överens om operation 4 oktober. Då skall äggstockarna bort! Hade lagt in om höstsemester just då så då kan jag vara hemma och sköta om henne.