Hedvig opererad

Förra helgen tyckte jag att Hedvig var mer stillasittande än vanligt. Kom fram för att äta och få gottis men i övrigt var det något som inte stämde.. Måndagen för drygt en vecka sedan upptäcker jag att hon piper när hon kissar och det kommer blod i urinen. Urinvägsinfektion? Urinsten? Hoppas såklart på det första alternativet men urinen luktar inte illa så det känns inte så troligt..

Morgonen efter ringer jag veterinären så snart dem öppnar och får en tid 13.30. Vågen visar minus 120 gram men jag hade sett henne äta samma morgon.. Hedvig röntgas och en sten stor som en ärta får jag se på skärmen. Avlivning eller operation är alternativen jag får.  Operation bokades till tisdag en vecka senare mest för att jag var ledig då men samma kväll när vi kommit hem äter hon ingenting längre, trots metacam i maxdos är det hjärtskärande att höra när hon kissar, och hon kissar ofta. Stödmatning var 3:e timme inleds. Onsdag morgon ringer jag kliniken igen och förklarar att hon inte äter längre och hör om de kan operera tidigare. De har egentligen fullt på torsdagen men skall klämma in Hedvig. Stödmatningen fortsätter, jag går till jobbet och min sambo tar över matningen. Ganska roligt att höra han berätta hur Hedvig beter sig när han skall mata. Den lilla sorken blir stor och olydig!!!  Jag själv drabbas av förkylning och natten med stömatning blev dubbelt så jobbigt med en förkylning.
Operationsdagen kommer, stödmatar Hedvig innan jag överlämnar henne till kliniken och åker hem för att vänta. 10 timmar senare, kl 18,  får jag hämta henne. En ny röntgen hade visat en liten liten sten i urinröret, troligen den som gett den mesta smärtan när hon kissat. Denna kan inte opereras bort utan den måste Hedvig själv kissa ut. Dessutom sågs mycket gaser på röntgen så hon skall få Minifom mot detta.

Här är stenen som Hedvig hade, ca 5 mm lång och ca 3 mm bred.

Det var en trasa som kom till mig i transportburen, röd av blod i rumpan trots att de nyss tvättat av henne. Ingen som helst gnista i ögonen. Tar iallafall emot Critical Care innan vi vänder bilen hemåt. Hemma är hon åter knallröd av blod på rumpan (vit päls + blod= ser riktigt läskigt ut). Det är dock normalt att de kissar blod ett par dagar efter operationen. Stödmatningen var tredje timme fortsätter eftersom hon inte äter något själv. Vid 01:30 hade hon fortfarande inte bajsat vilket gjorde mig lite nervös, men vid 05 låg ett helt gäng med härliga pluttar i myspåsen! Under fredagen äter hon tveksamt några tuggor paprika och isbergssallad men inget mer. Lördag är jag åter på jobbet och husse fortsätter med stödmatning. Hon äter lite morot själv också men inget hö. Critical care och näringsdryck för människor tar hon emot. Jag plockar även lite gräs som hon gärna äter. Söndag morgon är jag dödstrött och undrar hur länge jag skall orka.. Jag skall jobba igen så husse fortsätter mata och ringer mig sedan på jobbet och talar om att hon äter gärna mycket gräs men ännu inget hö. Söndag kväll innan jag går och lägger mig ser jag att hon äter hö, hon har även börjat röra sig mer i buren, tidigare har hon bara legat still. Går upp en gång under natten men då sitter hon och knaprar hö så jag kan gå och sova igen. Måndag morgon möts jag av en pigg Hedvig som tigger och vill ha frukost!! Vi  har klarat det!!
Inatt har jag sovit första hela natten efter 5 dygns oavbruten stödmatning, underbart!
Efter operationen hade Hedvig minskat till ca 875 gram och igår kväll hade hon redan ökat till 915 gram!

Såhär såg det ut igår kväll. Detta är den Hedvig vi är vana att se!

Nu får hon börja äta örtmediciner för att försöka förebygga nya stenar. Och stenen i urinröret har hon troligen redan kissat ut för hon kissar utan smärta nu!

Vård efter kastrering och update om Börje!

Innan Börje hämtades från veterinären efter kastreringen så hade jag gjort i ordning en bur med tidningspapper, handdukar och fleece på toppen. Hö knölade jag in i en ikeatunnel så det inte låg fritt i buren, allt för att undvika att något kommer in i såren. Detta bytte jag sedan varje dag i 4 dagar. Sedan fick han gå tillbaka till spån. Jag läste också på en engelsk sida att någon tvättat såren dagligen med klorhexidinlösning och då aldrig råkat ut för böld efter kastrering så jag har hållt i Börje och husse har spolat såret en gång dagligen. Såren ser verkligen jättefina ut! 880 kr kostar det att kastrera på Mälaren Smådjursklinik, då sövs de på gas samt att det ingår ett återbesök efter ca 12 dagar för att kontrollera såret och ta bort ev kvarvarande stygn. Då jag har en timmes enkel väg dit så avstår vi återbesöket om allt ser fint ut. Jag syr ju själv i människor och tar bort stygn så jag sa att jag fixar det själv. Jag undrade vad jag skulle vara extra uppmärksam på och det är om han börjar se okastrerad ut igen, då finns det troligen en böld. Inget smärtstillande skulle behövas men jag har faktiskt gett honom Metacam i tre dagar efter kastreringen. Här nedan kan ni se hu fint det ser ut!

Jag har en ljusare nyans på magen!

Börje åt och bajsade precis som han skulle redan dagen efter kastrering och ingen mer stödmatning blev aktuellt. Han har gått upp 28 gram på ett par dagar och väger nu 888 gram. Han får gärna lägga på sig lite till. 
Börje är en mycket pigg och aktiv liten sork. Han studsar runt och älskar när Hedvig är hos honom, Hedvig tycker inte det är lika roligt att vara hos en hormonstinn tonårssork som gärna bestiger henne både framifrån och bakifrån. Men Heddan är tuff och säger ifrån.
 Uppe i famnen är han så go, han slickar på mina fingrar och  pussas på min haka och näsa innan han lägger sig tillrätta. Så värst länge har han inte ro att ligga innan han börjar spana runt omkring sig.

Börje

En annons på blocket fångade mitt intresse. Ett marsvin som delade öde med så många andra marsvin. Köpt till barn som tröttnar, har ni hört det förut? Drygt 10 månader gammal.
Jag mailar på marsvinet och får till svar att marsvin som levt ensamma inte kan UMGÅS eller BO med andra marsvin. Då bestämde jag mig, jag köper marsvinet. Annars tror jag att risken för ett fortsatt liv i ensamhet varit överhängande.
På plats sitter marsvinet i ett litet hus, alldeles för litet då rumpan sticker ut. Det är det enda han har att gömma sig i. I övrigt finns en tom höhäck, gnagarsten och en pelletsskål. Buren är en hamsterbur, endast galler i taket, ca 70x40 cm. Inget hö... och jag hoppas stilla för mig själv att tänderna är ok.

Väl hemma börjar arbetet, Börje som min sambo döper honom till, är skygg. Vill inte bli lyft (kanske skrämd då det är tre barn som haft hand om honom). Han är av långhårig ras och när jag drar handen över den lilla kroppen så stöter jag på totalt ca 10 stycken stenhårda tovor. Rakapparaten åker fram, får både klippa och raka för att få bort tovor, han ålar sig och gnyr, det gör ont. I tovorna kommer det fram massa skräp, något gammalt höstrå så någon gång måste han ha haft hö. Klorna kortas ca 1 cm då de skär in i tramdynorna.

Här under gömmer sig mängder med hårda tovor.

En hel del hår blev det, om ni tänker er en 2-liters plastpåse så var den fylld till 2/3-delar.

Jag trodde ju han skulle ha en marsvinsbur med sig, så husse fick hämta upp en 100 cm gallerbur som jag gjorde i ordning med så mycket hö att han kunde båda äta och gömma sig i det. Ett rejält hus där hela han får plats (han är inte stor, ca 860 gram) och rent vatten.
Hamsterburen lades ut på blocket och såldes snabbt - såklart till en hamster!

Så här ser jag ut utan all päls!

Redan samma dag pratar Börje ganska högt när han hör att andra marsvin finns i samma rum! Dagen efter får han träffa Hedvig (hon är kastrerad) och lyckan är gjord. Vi får se Börjes popcornhopp och han är lycklig.Han lägger sig också mitt i golvhagen och vilar, tänk så trygg man blir av att få sällskap av andra marsvin.

Börje slickas och pussas på händer när han är uppe i famnen. Han gillar gurka och paprika. Fantastisk mysig liten kille.
Han är nu försäkrad och tid för kastrering bokades. Igår var vi till Mälarens Smådjursklinik (japp 32 mil åkte jag igår för Börjes skull, vissa tycker jag är galen....) och Börje åkte därifrån utan sina kulor. Jag bad även Marianne titta på tänderna då han ändå var sövd och de såg fina ut. Börje älskar CC, han slänger sig översprutorna och åt gärna ca 10 ml per gång under gårdagskvällen. I natt har han ätit mer själv och jag har varit uppe varannan timme men då har han bara tagit ca 5 ml cc innan han visar att det räcker. Just nu knaprar han hö och har ätit frukost!
Han är också behandlad med Stronghold och kommer få en till dos om 2 veckor, ingen synlig ohyra eller kliande men jag vill vara säker.

Jag kan inte behålla Börje, både pga tid och platsbrist. Om ca 4 veckor, då han inte längre är fertil vill han ha ett för-alltid-hem där han får minst en tjej att dela sitt liv med och vara i centrum med. Känner jag Börje rätt så tackar han inte nej till fler än en tjej heller....

Krav på nya hemmet är att han fortsätter vara försäkrad och får veterinärvård vid behov, aldrig mer behöver leva ensam eller bli tröttnad på. Han är renrasig texel och jag tror att han trivs bättre utan den långa varma pälsen så ser gärna att han får fortsätta vara kortklippt. Han vill INTE ställas ut.

Kan du eller vet du någon som vill ge Börje ett nytt hem? Lämna en kommentar!

Dagen efter

Jag somnade igår till ljudet av en hötuggande Daisy. Hade ställt klockan två gånger under natten men hon åt själv så jag behövde inte stödmatas. I morse flyttade hon tillbaka till flocken och går där nu som vanligt och tuggar hö. Tror inte hon har ont, ställde sig nyss på bakbenen för att tvätta ansiktet med båda framtassarna. Hon skall ha smärtstillande 2 gånger dagligen 4-5 dagar. Bubbel blev glad när Daisy kom tillbaka, han uppvaktar henne med lite rumpkurr.

I morse såg jag detta i "isolerings"-buren. Nu kunde jag andas ut, magen är verkligen igång!

Daisy opererad

Igår förberedda jag denna lilla bostad inför eftervården:

En kartong med höga kanter så kan jag bara slänga den sedan. Handduk och så fleece på toppen. Under filten finns ett hus och en höhög. En varm och skön mysrulle är ett måste! Denna står i vårt sovrum så jag har lite koll och hon får lugn och ro. Elementet avger skön värme.

I morse styrde jag och Daisy mot Mälaren Smådjursklinik redan 06.30 då det under gårdagkvällen var dåligt väglag. Vi kom fram precis till öppningsdags. Daisy är en ganska blyg sork som är skygg även om hon blivit tryggare med tiden. Därför var jag rädd att hon skulle bli väldigt stressad av att åka iväg ensam. Men väl i bilen börjar hon äta gurka så jag slappnade av. Jag for sedan hemåt och till skolan och hoppades att telefonen INTE skulle ringa under dagen.
Det gjorde den inte heller, kl 16 styr jag bilen mot Märsta igen och kl 17:15 får jag träffa Daisy. Hon hade varit en mycket enkel patient, det som skulle tas bort (äggstockar och livmoder) låg väldigt enkelt till och hon hade legat mycket stabilt i narkosen. Hon hade cystor på båda äggstockarna. När jag kom hade hon också precis bajsat. Hon såg ganska pigg ut, satte henne i mitt knä för att stödmata, hon kissar direkt ner min jacka...
Hon bajsar igen och tar villigt emot critical care. Sedan far vi hemåt, med påfyllt förråd av Critical Care med smak av äpple och banan. I bilen hör jag att hon tuggar hö i transportburen = lycka!!!.

Tröttheten slog till på vägen hem... mörkt och jag påbörjade 5:e timmen i bilen för dagen. Å så mycket värme på för Daisys skull. Men hem kom vi och Daisy installeras i kartongbostaden. Doris får hälsa på några minuter för att visa Daisy att hon är hemma. Besöket fick dock inte bli långvarigt då matvraket Doris satt som fastnaglad vid pelletsskålen...

Daisy kikar sig omkring och börjar sedan smaka på bostaden, kartong är gott! Sedan går hon in i huset och börjar faktisk äta hö. Kommer ha koll under kvällen och natten och stödmata vid behov. Metacam skall hon få mot smärtan.

Så här ser hon ut nu, två rakade områden på var sida av ryggen.

Postoperativt: Dag 2

Har lust att nästan sjunga av glädje men av respekt för mina medmänniskor så låter jag bli. Meddelar istället glatt att allt är kanon med tjejerna. De är precis som vanligt igen vilket innebär att de omväxlande äter, tigger, sover osv. Så det känns som att faran är över! Såren ser fortsatt fina ut och jag gör ingenting med dem så länge det fortsätter så. Hedvigs andning låter bra och de skall få Metacam i 2-3 dagar till.

Tack för allt stöd och tack till alla som hållit tummar och tassar. Om det är någon som undrar något över operationen så skriv en kommentar!

Postoperativt: Dag 1 (och lite från gårdagskvällen och natten)

Under kvällen igår så var Hedvig tröttast och låg som en trasa. Benen var helt slappa och hon låg mest och mös på värmedynan. Var orolig ett tag att benen var så slappa och jämfört med Doris så var ju Hedvig ett vrak. Under senkvällen började hon dock äta själv och även Doris skötte sig exemplariskt. Båda bajsade i mängder och kissade. Vid kl 22 hörde jag till min fasa att Hedvig har pipig andning och jag blev hypernervös och googlade som en galning. Min vanliga otur gjorde att jag halkade in på ett inlägg om ett marsvin som efter operation fick sämre andning och sedan rasade på sidan och dog... Det gjorde inte ett nervöst marsvinsmattehjärta bättre om man säger så. Tog upp henne och andningen lät lite knarrande och ansträngd. I famnen åt hon broccoli och salladskål och då lät det inget på andningen. Släppte ner henne igen och tittade till ofta, det knarriga kvarstod. Började fundera om hon kan ha aspirerat under operationen och fått ner nåt skit i lungorna...
Vid midnatt funderar jag, ringa sköterskan som jag fått numret till? Ge en dos antibiotika? Men vad skulle sköterskan kunna göra? Läste på lite och insåg att symtomen påminde om lunginflammation. Jag tog alternativ nummer två och petade i henne Bactrim. Gick sedan och lade mig och gick upp var annan timme för att ge lite CC även om jag vet att de åt själva så ville jag gardera! Hedvigs andning fortsatte att låta under natten men hon åt ändå. På morgonen ringde jag veterinären och det var den sköterska jag fått numret till som svarade. Hon bokade in en telefontid till Marianne så snart som möjligt. 1,5 timme senare ringer Marianne och jag försöker förklara hur det lät. Marianne ville inte ta några risker så Hedvig skall nu äta 0,68 ml Bactrim 2 gånger dagligen i 10 dagar. Så jag gjorde väl helt rätt i natt då. Marianne påpekade att Hedvig kan ha haft något sedan innan som brutit ut i samband med stressen/påfrestningen av operationen. Så då blev det antibiotika, hon sa att den kan vara i onödan men det vet vi inte och med ett marsvin som är nyopererat ville hon inte ta några risker!

Sedan i morse har jag inte hört några mer konstiga ljud från andningen så kanske blev det bättre av sig självt eller så har antibiotikan börjat verka. De verkar heller inte ha ont och de ser hyfsat pigga ut. Enligt Marianne kunde de återgå till vanliga buren så snart de äter och bajsar och kissar så idag vid lunch fick de komma tillbaka. De fick ett kärt mottagande och gick sedan snabbt iväg för att tugga hö. Marianne hade aldrig varit med om att andra marsvin "förstör" eller kommer åt operationssåren så de fick kommer ner i buren och de verkar gladare efter det.

De är sövda med narkosgas och inte med något läkemedel i sprutform och det tror jag bidragit till att de är så pigga nu.

Så här ser såren ut, Hedvig ser ut som en tunna på bilden men marsvinsmormor förstod sig inte riktigt på hur hon skulle hålla Hedvig i en snygg modellpose så hon kunde dra in magen ;)

Lite koagulerat blod runt suturerna.

Mohikanfrisyr baktill är väl modernt nu va?

Är det bara jag som tycker att detta mycket väl kan vara ansiktet på en vit kanin? Rosa runt ögonen, ögonen är operationssåren, virveln långt ner kan vara nosen. Kom igen, ni måste väl se det va?

Litet snyggt sår.

Lite svårare att se på Doris.

Irene, om du läser detta så tusen tack för den fina värmeplattan, den höll värmen i minst 7 timmar!!! Den finns att köpa här och där utlovas att den värmer i upp till 10 timmar. Kan verkligen rekommendera den för grisar som behöver värme. Den gav en jämn och lagom värme, inte som en vanlig värmedyna som blir jättevarm först och sedan kyls av snabbt. Värms i mikron. Så här ser den ut, fodralet träs på den rosa plattan.

Bild lånad från moreforpets.ltd.uk där den också går att köpa.