Det får aldrig vara bra någon längre tid...

Med äldre sorkar så kan det snabbt svänga i hur de mår. Sist jag skrev var allt lugnt. Det ändrades snabbt.

En kväll när jag går förbi buren så kikar Bubbel upp för att se om det bjuds på något gott. Ser då något kladdigt på nosen, var! Tvättar rent och ser att det spruckit upp ett hål ovanför näsborren (samma näsborre där den sjuka tandroten finns och där tanden ramlade ut). Jag kan klämma ut en hel del var och tvättar sedan rent med koksalt. Fick smärtstillande och bokade tid till Marianne. Då han mådde bra och åt som vanligt så blev det några dagar senare pga jag jobbade en hel del. Kvällen innan veterinärbesöket ser jag att ytterligare ett hål tillkommit, de är båda inte mer än ca 2 mm i diameter. Det luktar dessutom riktigt illa.

Beslutar mig även att ta med Doris eftersom hennes urinläckage börjat lukta mer.

Under helgen hör jag Hedvig pipa när hon kissade så ringde ännu en gång till kliniken och undrade om även marsvin nr 3 kunde få följa med. Hos Mälaren Smådjursklinik är det aldrig några bekymmer, riktigt bra service!

Veterinärbesöket
Även om Bubbel mådde bra var jag osäker om jag skulle få med mig ett marsvin hem, kanske fanns det inget mer att göra nu? Att han på något sett led även om han inte visade det.?
Bubbel är en rätt cool kille att ta med sig till veterinären, när jag tog ut honom från transportburen har han ett 20 cm långt höstrå som han äter på och det äter han i lugn och ro upp när han sitter på undersökningsbordet. Sedan tar det roliga slut när veterinären vill titta på hålen och dessutom sticka in en pinne för att ta prov för bakterieodling. Då han fortfarande mår bra och äter och beter sig som vanligt tyckte veterinären att det inte fanns anledning att låta honom somna in. Jag och Bubbels förra ägare är överens om att han får leva så länge han mår bra.
Inga bakterier växte i näsan så jag fortsätter att tvätta rent. Det ser faktiskt ut att läka för jag upplever dem mindre. Inget mer var går att trycka ut och Bubbel är matglad och pigg som vanligt!

Doris fick lämna urinprov och det växte bakterier så Bactrim i 10 dagar blev det. Doris gillar inte Bactrim så det är nog 10 lååånga dagar enligt henne.

Hedvig fick vackert lägga sig på röntgenbordet. Grus kunde ses i blåsan, de är så små att de kan hon kissa ut även om det såklart känns när hon gör det. Så till Hedvigs stora glädje så får hon nu Metacam dagligen. Hon är också pigg och glad.

Nu håller vi tummarna att de får må bra ett tag framöver!!

Hedvig opererad

Förra helgen tyckte jag att Hedvig var mer stillasittande än vanligt. Kom fram för att äta och få gottis men i övrigt var det något som inte stämde.. Måndagen för drygt en vecka sedan upptäcker jag att hon piper när hon kissar och det kommer blod i urinen. Urinvägsinfektion? Urinsten? Hoppas såklart på det första alternativet men urinen luktar inte illa så det känns inte så troligt..

Morgonen efter ringer jag veterinären så snart dem öppnar och får en tid 13.30. Vågen visar minus 120 gram men jag hade sett henne äta samma morgon.. Hedvig röntgas och en sten stor som en ärta får jag se på skärmen. Avlivning eller operation är alternativen jag får.  Operation bokades till tisdag en vecka senare mest för att jag var ledig då men samma kväll när vi kommit hem äter hon ingenting längre, trots metacam i maxdos är det hjärtskärande att höra när hon kissar, och hon kissar ofta. Stödmatning var 3:e timme inleds. Onsdag morgon ringer jag kliniken igen och förklarar att hon inte äter längre och hör om de kan operera tidigare. De har egentligen fullt på torsdagen men skall klämma in Hedvig. Stödmatningen fortsätter, jag går till jobbet och min sambo tar över matningen. Ganska roligt att höra han berätta hur Hedvig beter sig när han skall mata. Den lilla sorken blir stor och olydig!!!  Jag själv drabbas av förkylning och natten med stömatning blev dubbelt så jobbigt med en förkylning.
Operationsdagen kommer, stödmatar Hedvig innan jag överlämnar henne till kliniken och åker hem för att vänta. 10 timmar senare, kl 18,  får jag hämta henne. En ny röntgen hade visat en liten liten sten i urinröret, troligen den som gett den mesta smärtan när hon kissat. Denna kan inte opereras bort utan den måste Hedvig själv kissa ut. Dessutom sågs mycket gaser på röntgen så hon skall få Minifom mot detta.

Här är stenen som Hedvig hade, ca 5 mm lång och ca 3 mm bred.

Det var en trasa som kom till mig i transportburen, röd av blod i rumpan trots att de nyss tvättat av henne. Ingen som helst gnista i ögonen. Tar iallafall emot Critical Care innan vi vänder bilen hemåt. Hemma är hon åter knallröd av blod på rumpan (vit päls + blod= ser riktigt läskigt ut). Det är dock normalt att de kissar blod ett par dagar efter operationen. Stödmatningen var tredje timme fortsätter eftersom hon inte äter något själv. Vid 01:30 hade hon fortfarande inte bajsat vilket gjorde mig lite nervös, men vid 05 låg ett helt gäng med härliga pluttar i myspåsen! Under fredagen äter hon tveksamt några tuggor paprika och isbergssallad men inget mer. Lördag är jag åter på jobbet och husse fortsätter med stödmatning. Hon äter lite morot själv också men inget hö. Critical care och näringsdryck för människor tar hon emot. Jag plockar även lite gräs som hon gärna äter. Söndag morgon är jag dödstrött och undrar hur länge jag skall orka.. Jag skall jobba igen så husse fortsätter mata och ringer mig sedan på jobbet och talar om att hon äter gärna mycket gräs men ännu inget hö. Söndag kväll innan jag går och lägger mig ser jag att hon äter hö, hon har även börjat röra sig mer i buren, tidigare har hon bara legat still. Går upp en gång under natten men då sitter hon och knaprar hö så jag kan gå och sova igen. Måndag morgon möts jag av en pigg Hedvig som tigger och vill ha frukost!! Vi  har klarat det!!
Inatt har jag sovit första hela natten efter 5 dygns oavbruten stödmatning, underbart!
Efter operationen hade Hedvig minskat till ca 875 gram och igår kväll hade hon redan ökat till 915 gram!

Såhär såg det ut igår kväll. Detta är den Hedvig vi är vana att se!

Nu får hon börja äta örtmediciner för att försöka förebygga nya stenar. Och stenen i urinröret har hon troligen redan kissat ut för hon kissar utan smärta nu!

Uppdatering Bubbels tänder

Både över- och underkäkens tänder växte sig långa vilket troligen beror på att ena tanden är bred och liksom knuffar undan den andra framtanden. Han har ju en defekt tandrot som säkert är en del i pusslet. 
Jag kollar ofta hans tänder och han har ätit som vanligt men för någon vecka sedan började han får svårt att tugga på tex äpple och även gurkans skal. Hö och frukostgrönsaker gick bra. Försökte fila (som han hatar) men insåg att vi nog måste ha hjälp att först få till dem i lagom längd så kan jag fortsätta fila och underhålla dem förhoppningsvis.

I torsdags var vi till Marianne på Mälaren Smådjusklinik. Bubbel ogillar verkligen att sitta på undersökningsbordet. Hela hans kroppsspråk skvallrar om det. Tänderna kortades iallafall och nu skall jag försöka hålla dem där. Bubbel ogillar starkt att få sina tänder undersökta, han åmar sig och försöker smita så jag kan bara hoppas att han uppförde sig när de slipade. Förmodligen vågar de hålla hårdare än vad jag gör..

Han snorar ju också periodvis ur näsborren på samma sida som den breda tanden och defekta tandroten, ibland kommer även lite blod. Så vi fick Ciloxan (antibiotika)  ögondroppar utskrivna att ge i näsborren och ögat på samma sida. Detta uppskattas inte av B. Vi skall behandla 2 gånger dagligen i 10 dagar och kan hämta ut mer på receptet och behandla så sällan som möjligt.

Kostnad för besöket blev 840 kr. Varav 110 kr för recept och 280 kronor för att slipa tänderna (kostar lite mer att slipa om man enbart kommer för det).

Bubbel åt direkt när vi kom hem och tuggade även äpple igår. Hans tänder kommer aldrig bli friska men jag hoppas på att vi kan hålla dem i schack så han kan leva många år till!

Kan bara återigen rekommendera Marianne Tornvall som veterinär, helt fantastiskt duktig på bla marsvin och så trevlig och engagerad! Det är väl värt även om man har lite längre restid och att besöket kostar lite mer än hos den lokala veterinären.

Doris

Förra fredagen började Doris urin lukta illa och hon var helt blöt under magen av urin. Denna stank rent ut sagt är inget jag känt förut när hon haft urinvägsinfektion. Jag satte genast in Bactrim men på söndag kväll var läget oförändrat, Doris fick tvätta mage och rumpa några gånger per dag. Måndag morgon får jag en tid till Marianne. På plats känner hon ju också att det luktar förskräckligt. De tar med sig Doris och tar en rtg-bild samt ger henne lite urindrivande för att kunna få ett urinprov. Återigen hör jag Doris mycket upprörda stämma ljuda över kliniken när hon får sprutan.
Sedan får Doris en plastlåda och vi sätter oss att vänta på att hon skall kissa. Hon vill gärna krypa upp under mitt hår men hon måste ju ha rumpan i lådan, det värmer så i mitt hjärta när hon visar att jag är hennes trygghet.

Efter en stund kissar hon, urinstickan visar på blod och odling skickas. På röntgen syns också en ansamling av grus eller liknande som sitter fast i blåsväggen. Då hon även får Metacam och inte verkar ha ont när hon kissar så avvaktade de med byte av antibiotika tills odlingssvar. Vi fick rekommendation att börja med Allrodin UTI-kn igen också. Inga problem säger Doris, de är som godis!

Veckan går, lukten blir bättre men hon är blöt av urin minst 1 gång dagligen. I fredags fick vi odlingssvar, inga bakterier växte... Så nu fortsätter vi med Allrodin, Eurologist och Metacam så får vi se vad som händer.

Priset för röntgen, besök, urinodling med mera landade på 2400 kr, ska såklart skicka in till försäkringsbolaget.

Doris och Daisy fyllde 6 år häromdagen så Doris är ju inte någon ungdom längre. Men så länge hon inte verkar lida och är pigg och glad så får hon vara med!

Bubbel och Hedvig i Märsta

Efter Bubbels lunginflammation var det lugnt ett tag men sedan började jag se snor i hans vänstra näsborre. En dag var det också torkat blod kring näsborren. I övrigt mår han bra och är opåverkad. Därför beställde jag tid till Marianne på Mälaren Smådjursklinik idag.

Igår när vi vaknade och skulle ge sorkarna frukost, de får ju alltid mat före allt annat annars lugnar de sig inte ;) reagerar jag när jag ser Hedvig, och suckar djupt... Hon kniper med höger öga... Upp med sorken i knäet och husse kommer och drar bort ett höstrå som står rakt ut från ögat. Spolar med koksalt och lägger i Zilk Eye. Med tanke på att höstrået stod rakt ut så gissade att det blivit sår men valde att avvakta, hade ju en tid till veterinären idag måndag. I morse var det bättre men inte bra så hon fick följa med. Infärgning visade skador så nu blir det ögondroppar. Min lilla klumpfia... Men det är inte så lätt när man har fatty-eye och ögonlocken hänger lite mer än normalt samtidigt som man forcerar höhögen likt en bulldozer.

Bubbel då? Jo, lungorna lät bra. Snor ur bara en näsborre kunde tyda på att det antingen sitter något därinne, ex ett höstrå eller att något annat irriterar. Det finns inte tillräckligt små instrument att tillgå för att kika in i en marsvinsnäsborre (enda gången jag önskat att Bubbel var en kanin). Vi visade upp hans ena framtand igen, den ser likadan ut som tidigare, men vi valde nu att ta en rtg bild. Den visade att 75% av tandroten inte ser ut som den ska. Hur länge han har haft det så vet vi inte. Man kan operera detta men man kan inte garantera att det blir bra eller att man får ut allting. Dessutom vet man inte heller hur roten är, om den är porös, infekterad etc.. Och det är en komplicerad operation där man tar bort hela framtanden så den rekommenderade inte veterinären om det inte stod mellan liv och död och det gör det ju inte i nuläget. Jag fortsätter med att hålla koll på vikten, hur han äter och hur tanden ser ut så får vi se vad framtiden bjuder på. Vi fick antibiotikaögondroppar (Ciloxan) att ha i både vänstra ögat och näsborren för att se om det kan hjälpa mot snoret. Sedan om han nyser så skall jag snabbt vara framme och se om något ev höstrå tittar ut. Förhoppningsvis är det inte så att det är tandroten som irriterar och orsakar snoret...Hoppas han kan leva ett långt liv med tanden ändå!!!

Så nu har jag lite kämpigt här hemma.. Hedvig gillar inte (läs hatar och avskyr) ögondroppar, Bubbel tycker ögondroppar är ok men att få en droppe i näsen, fy så OTÄCKT!!! Bara 9 dagar kvar... ;)

Här kan man se hur hans vänstra tand är lite bredare än den andra.

Dagens kostander:
Hedvig: Besöksavgift 570 kr, recept 110 kr och infärgning av ögat 190 kr.
Bubbel: Besöksavgift 370 (billigare pga jag hade fler djur med mig), rtg 690 kr, ytterligare rtg-bild 220 kr samt recept 110 kr.
Skickar in till försäkringsbolaget såklart!

Återbesök och födelsedagsförberedelse

 I måndags var det återbesök för Bubbel efter drygt 14 dagars antibiotikakur. Lungorna lät bra och blodprovet visade ingen infektion. Vikten hade ökat vilket också var glädjande! Inte lika glad är Bubbel som förutom ett stick i foten även skall sluta äta sitt favoritgodis Bactrim. Han har bokstavligen kastat sig över sprutorna och slukat allt, gärna fortsatt slicka på sprutan efteråt!
Tyvärr kan lunginflammation lätt komma tillbaka, men vi hoppas såklart att det var en engångsföreteelse. Visade också upp hans ena framtand som blivit lite bredare och tydligen fanns det någon sjukdom som kunde visa sig som detta samt att tanden kunde bli brun så detta får jag hålla under uppsikt!

Att vara sorkboss bland tjejer är jobbigt! Men ändå jobbigare är att vara hos veterinären!

Imorgon fyller Börje 1 år! Slutet av hans första år har inneburit en stor förändring för honom och han verkar stortrivas. Från ensammarsvin till att ha blivit av med kulorna och kan leva med tjejer att uppvakta! Snart blir han skåning och får flera sorkdamer att hålla ordning på. På frågan vad han önskar sig till den stora dagen så blev det inte gurka eller sallad utan en hel dag med golvtid med TVÅ damer! Tillfälliga husse och Börje är riktiga kompisar. När husse närmar sig kommer Börje genast fram och klättrar på gallret, lika förtjust är han inte i mig. Kan det ha något att göra med den lite hackiga frisyr jag gav honom när han kom....? Husse gillar ju officiellt inte marsvin så jag kan inte låta bli att le åt kommentarer som "Börje- jag vet att du inte sover för salladen har försvunnit" eller "Godnatt killen", våra egna marsvin är också lika löjligt förtjusta i honom. Men så klappar han ju bara, delar ut mat och ärtor. Klipper aldrig klorna, badar eller utsätter dem för andra, i marsvinens ögon, övergrepp! 

Börje!, 1 år imorgon och snart skåning!

Återbesök och nybesök

Idag var vi i Märsta för veterinärbesök!

Daisy fick visa upp sitt numera fina öga. Vid infärgning syntes en skugga och den indikerade ett sår i läkning. Så allt såg bra ut och antibiotika några dagar till.

För ca 1-2 veckor sedan hörde jag Bubbel låta som om han hade ett astmaanfall. Först trodde jag något hade fastnat men det slutade efter någon minut och han var precis som vanligt hela tiden. Hörde det sedan en gång till. Har ju hört att marsvin med åldern kan bli lite slappa och därmed kan vissa ljud uppstå. Han är precis lika pigg och aktiv som vanligt och äter normalt. Men har funderat i veckan över om jag skulle ta med honom för en kontroll även om jag inte misstänkte att han skulle vara sjuk. Men han fick följa med, och magkänslan var så rätt!!

Bubbels hjärta och lungor lät förhållandevis bra när veterinären lyssnade. Jag frågade om en rtg kunde vara av nytta men att ta en rtg på marsvinslungor ger tydligen inte så mycket information. Ett blodprov skulle vara bättre för att utesluta infektion. Bubbels anklagande stämma hördes genom hela kliniken när de tog blodprovet, men han hade skött sig exemplariskt!
Eftersom vi trodde att det inte var något speciellt och det skulle ta 20-30 minuter innan provet kunde analyseras så åkte vi hemåt och veterinären skulle ringa enbart om det var något avvikande på provet.
Efter en stund i bilen ringer telefonen och jag ser att det är veterinären. Blodprovet visade på rikligt med vita blodkroppar och de var riktigt "aggressiva" så troligen en infektion under uppsegling.
Tänk så "svåra" dessa djur är, små symtom men ändå pigga och normala och en tid senare kan de vara jättesjuka. Så jag är så tacksam att vi nu kan bota detta innan det gick så långt!
Nu blir det Bactrim i 14 dagar och nytt blodprov innan kuren är slut.
Resan tog hårt på Bubbel, efter lite ärtplättar slocknade han direkt i sitt favorithus <3

Inte Daisys dag

Dagen började som vilken lördag som helst, jag drog mig en stund i sängen men sedan var marsvinen så upprörda att frukosten inte kom så det var bara att gå upp. De får frukost och jag äter frukost. Planen var att åka hem till mina föräldrar idag. Vid kl 11 gör jag mig iordning för att åka hem till mina föräldrar. Jag skall bara ge dem lite nytt hö först. Tittar på Daisy och ser att något är fel, väldigt fel.
Höger öga är bara en grå dimma. Kanterna och insida av ögon"lock"kanterna är helt svullna, de tittar ut en bra bit. Över ögat ligger flera lager med grå dimma och massa slem. Jag har ju haft ögonskador på andra marsvin men det har mest varit svullet och rinnigt öga, inte såhär grått.

Ser direkt att jag måste nog ta henne till veterinären. Ringer Strömsholm som välkomnar mig men varnar mig för långa köer, ber mig avvakta någon timme då det just nu var mycket att göra. Vi skulle ju inte bli prioriterade högst och det kan ju hela tiden komma in sjuka djur. De har bara akutmottagning på helgerna.
Jag kommer då på att Mälaren Smådjursklinik har öppet på lördagar mellan 10-14 (ingen annan veterinärklinik i hela Västerås verkar ha öppet på lördagar??!!). Jag chansar och ringer. Har ju 1 timmes åktid dit men det känns som ett vettigt alternativ mot att sitta på akuten och inte veta hur länge jag får vänta. Marianne jobbade inte men efter att djursjuksköterskan har diskuterat fallet med en annan veterinär så är jag välkommen. Ögonskador kan nog alla veterinärer men skulle ögat vara så illa att det måste tas bort kunde de inte göra det idag å då måste jag ändå vända mig till Strömsholm. Det är aldrig omöjligt att få tid hos Mälaren Smådjur och de är så trevliga och tillmötesgående, rekommenderas varmt!

Jag lägger i lite Zilk Eye i Daisys öga, kan inte se något skräp och åker sedan iväg.

Väl framme får Daisy bedövning i ögat, hoppas att det var en lättnad för henne. Hon är tålmodig när veterinären skall titta. Ett millimeterstort strå skymtar i ögonvrån när vet. lyfter på ögonlocket, ett ca 4 cm långt höstrå dras sedan ut (ni vet sånt där med mjuka små frön i toppen). Det satt riktigt långt bak i ögat.

Vi fick med oss recept på antibiotika-ögondroppar, Fucithalmic, och ett återbesök på torsdag.

Nu, ca 8 timmar efter att strået togs ut, är det redan markant bättre men fortfarande svullet.

Gammalt kort, visst ät jag bedårande?

Vård efter kastrering och update om Börje!

Innan Börje hämtades från veterinären efter kastreringen så hade jag gjort i ordning en bur med tidningspapper, handdukar och fleece på toppen. Hö knölade jag in i en ikeatunnel så det inte låg fritt i buren, allt för att undvika att något kommer in i såren. Detta bytte jag sedan varje dag i 4 dagar. Sedan fick han gå tillbaka till spån. Jag läste också på en engelsk sida att någon tvättat såren dagligen med klorhexidinlösning och då aldrig råkat ut för böld efter kastrering så jag har hållt i Börje och husse har spolat såret en gång dagligen. Såren ser verkligen jättefina ut! 880 kr kostar det att kastrera på Mälaren Smådjursklinik, då sövs de på gas samt att det ingår ett återbesök efter ca 12 dagar för att kontrollera såret och ta bort ev kvarvarande stygn. Då jag har en timmes enkel väg dit så avstår vi återbesöket om allt ser fint ut. Jag syr ju själv i människor och tar bort stygn så jag sa att jag fixar det själv. Jag undrade vad jag skulle vara extra uppmärksam på och det är om han börjar se okastrerad ut igen, då finns det troligen en böld. Inget smärtstillande skulle behövas men jag har faktiskt gett honom Metacam i tre dagar efter kastreringen. Här nedan kan ni se hu fint det ser ut!

Jag har en ljusare nyans på magen!

Börje åt och bajsade precis som han skulle redan dagen efter kastrering och ingen mer stödmatning blev aktuellt. Han har gått upp 28 gram på ett par dagar och väger nu 888 gram. Han får gärna lägga på sig lite till. 
Börje är en mycket pigg och aktiv liten sork. Han studsar runt och älskar när Hedvig är hos honom, Hedvig tycker inte det är lika roligt att vara hos en hormonstinn tonårssork som gärna bestiger henne både framifrån och bakifrån. Men Heddan är tuff och säger ifrån.
 Uppe i famnen är han så go, han slickar på mina fingrar och  pussas på min haka och näsa innan han lägger sig tillrätta. Så värst länge har han inte ro att ligga innan han börjar spana runt omkring sig.

Börje

En annons på blocket fångade mitt intresse. Ett marsvin som delade öde med så många andra marsvin. Köpt till barn som tröttnar, har ni hört det förut? Drygt 10 månader gammal.
Jag mailar på marsvinet och får till svar att marsvin som levt ensamma inte kan UMGÅS eller BO med andra marsvin. Då bestämde jag mig, jag köper marsvinet. Annars tror jag att risken för ett fortsatt liv i ensamhet varit överhängande.
På plats sitter marsvinet i ett litet hus, alldeles för litet då rumpan sticker ut. Det är det enda han har att gömma sig i. I övrigt finns en tom höhäck, gnagarsten och en pelletsskål. Buren är en hamsterbur, endast galler i taket, ca 70x40 cm. Inget hö... och jag hoppas stilla för mig själv att tänderna är ok.

Väl hemma börjar arbetet, Börje som min sambo döper honom till, är skygg. Vill inte bli lyft (kanske skrämd då det är tre barn som haft hand om honom). Han är av långhårig ras och när jag drar handen över den lilla kroppen så stöter jag på totalt ca 10 stycken stenhårda tovor. Rakapparaten åker fram, får både klippa och raka för att få bort tovor, han ålar sig och gnyr, det gör ont. I tovorna kommer det fram massa skräp, något gammalt höstrå så någon gång måste han ha haft hö. Klorna kortas ca 1 cm då de skär in i tramdynorna.

Här under gömmer sig mängder med hårda tovor.

En hel del hår blev det, om ni tänker er en 2-liters plastpåse så var den fylld till 2/3-delar.

Jag trodde ju han skulle ha en marsvinsbur med sig, så husse fick hämta upp en 100 cm gallerbur som jag gjorde i ordning med så mycket hö att han kunde båda äta och gömma sig i det. Ett rejält hus där hela han får plats (han är inte stor, ca 860 gram) och rent vatten.
Hamsterburen lades ut på blocket och såldes snabbt - såklart till en hamster!

Så här ser jag ut utan all päls!

Redan samma dag pratar Börje ganska högt när han hör att andra marsvin finns i samma rum! Dagen efter får han träffa Hedvig (hon är kastrerad) och lyckan är gjord. Vi får se Börjes popcornhopp och han är lycklig.Han lägger sig också mitt i golvhagen och vilar, tänk så trygg man blir av att få sällskap av andra marsvin.

Börje slickas och pussas på händer när han är uppe i famnen. Han gillar gurka och paprika. Fantastisk mysig liten kille.
Han är nu försäkrad och tid för kastrering bokades. Igår var vi till Mälarens Smådjursklinik (japp 32 mil åkte jag igår för Börjes skull, vissa tycker jag är galen....) och Börje åkte därifrån utan sina kulor. Jag bad även Marianne titta på tänderna då han ändå var sövd och de såg fina ut. Börje älskar CC, han slänger sig översprutorna och åt gärna ca 10 ml per gång under gårdagskvällen. I natt har han ätit mer själv och jag har varit uppe varannan timme men då har han bara tagit ca 5 ml cc innan han visar att det räcker. Just nu knaprar han hö och har ätit frukost!
Han är också behandlad med Stronghold och kommer få en till dos om 2 veckor, ingen synlig ohyra eller kliande men jag vill vara säker.

Jag kan inte behålla Börje, både pga tid och platsbrist. Om ca 4 veckor, då han inte längre är fertil vill han ha ett för-alltid-hem där han får minst en tjej att dela sitt liv med och vara i centrum med. Känner jag Börje rätt så tackar han inte nej till fler än en tjej heller....

Krav på nya hemmet är att han fortsätter vara försäkrad och får veterinärvård vid behov, aldrig mer behöver leva ensam eller bli tröttnad på. Han är renrasig texel och jag tror att han trivs bättre utan den långa varma pälsen så ser gärna att han får fortsätta vara kortklippt. Han vill INTE ställas ut.

Kan du eller vet du någon som vill ge Börje ett nytt hem? Lämna en kommentar!

Daisy opererad

Igår förberedda jag denna lilla bostad inför eftervården:

En kartong med höga kanter så kan jag bara slänga den sedan. Handduk och så fleece på toppen. Under filten finns ett hus och en höhög. En varm och skön mysrulle är ett måste! Denna står i vårt sovrum så jag har lite koll och hon får lugn och ro. Elementet avger skön värme.

I morse styrde jag och Daisy mot Mälaren Smådjursklinik redan 06.30 då det under gårdagkvällen var dåligt väglag. Vi kom fram precis till öppningsdags. Daisy är en ganska blyg sork som är skygg även om hon blivit tryggare med tiden. Därför var jag rädd att hon skulle bli väldigt stressad av att åka iväg ensam. Men väl i bilen börjar hon äta gurka så jag slappnade av. Jag for sedan hemåt och till skolan och hoppades att telefonen INTE skulle ringa under dagen.
Det gjorde den inte heller, kl 16 styr jag bilen mot Märsta igen och kl 17:15 får jag träffa Daisy. Hon hade varit en mycket enkel patient, det som skulle tas bort (äggstockar och livmoder) låg väldigt enkelt till och hon hade legat mycket stabilt i narkosen. Hon hade cystor på båda äggstockarna. När jag kom hade hon också precis bajsat. Hon såg ganska pigg ut, satte henne i mitt knä för att stödmata, hon kissar direkt ner min jacka...
Hon bajsar igen och tar villigt emot critical care. Sedan far vi hemåt, med påfyllt förråd av Critical Care med smak av äpple och banan. I bilen hör jag att hon tuggar hö i transportburen = lycka!!!.

Tröttheten slog till på vägen hem... mörkt och jag påbörjade 5:e timmen i bilen för dagen. Å så mycket värme på för Daisys skull. Men hem kom vi och Daisy installeras i kartongbostaden. Doris får hälsa på några minuter för att visa Daisy att hon är hemma. Besöket fick dock inte bli långvarigt då matvraket Doris satt som fastnaglad vid pelletsskålen...

Daisy kikar sig omkring och börjar sedan smaka på bostaden, kartong är gott! Sedan går hon in i huset och börjar faktisk äta hö. Kommer ha koll under kvällen och natten och stödmata vid behov. Metacam skall hon få mot smärtan.

Så här ser hon ut nu, två rakade områden på var sida av ryggen.

Veterinärbesök

Idag var Doris på kontroll efter juldagens händelser. På röntgen konstaterades som misstänkt att hon har grus/mineraler som veterinären kallade det. Hon är ordinerad extra vätska (Hurra säger Doris, gurka varje dag) och Metacam vid behov. Berättade för Marianne att jag klämde ut en "propp" med efterföljande kiss, det trodde hon var livräddande för Doris då. När Doris togs iväg för röntgen hör jag efter någon minut ett mycket upprört marsvin som skriker att det här är INTE OKEJ.. Förstod ju att det var Doris och tydligen hade hon protesterat rejält mot att bli lagd på sidan på röntgenbordet.

Daisy fick visa upp sina krustiga och ganska så rejält förstorade och svullna spenar. Berättade också att hon tenderar att visa brunstbeteende mer och mer frekvent och hon kurrar och vickar rumpa dagligen nuförtiden. En hasselnötsstor cysta hittades på ena sidan, fick själv känna på den. Nu blev det ett dilemma. Daisy är 5,5 år men i mycket god kondition enligt veterinären och det håller jag med om. Hjärtat låter bra och hon är i god fysisk form. Tänk om hon lever till 8-9 år? Skall hon då gå med dessa symtom som sannolikt kommer förvärras, operera henne eller låta henne leva tills symtomen blir för jobbiga? Alltid en risk att operera marsvin och den blir ju inte mindre ju äldre de blir. Alla kommer inte tycka att jag tar ett bra beslut, utsätta ett marsvin för en operation. Men jag litar på veterinärens omdöme och jag vill att Daisy skall må bra. Marianne kastrerar ju med flanksnitt och söver med gas så hon har de bästa förutsättningarna för att det skall gå bra. Går det dåligt under narkosen så får hon fortsätta sova och springa mot regnbågsbron där Alvin väntar.. Funderar över om detta är ärftligt... Doris och Daisy är ju kullsyskon. Hedvig kommer mer stor sannolikhet från samma ställe och de kan ju då mycket väl vara släkt....Vi fick tid redan på torsdag för operation. Håll tummarna!

Krustiga och svullna spenar.

Doris och hennes ex-sten

Skönt att vara tillbaks i vårt palats!

Pga lite brist på personal på mitt jobb så for jag och Doris iväg till Mälarens Smådjur idag istället för imorgon. Väl där så kläms Doris på magen och liksom förra gången kissar hon också på bordet. Det är som om hon vet att vi vill ha lite urin. Fortfarande spår av blod i urinen vilket får mitt humör att sjunka, jaha då är väl stenen kvar. Vi får vänta en stund innan röntgen, Doris kryper innanför min tröja och stannar när hon är mitt för min rygg. Att få ut en sork som satt sig på tvärläge var inte det lättaste, tur att husse var med och kunde hjälpa till att säkert få fram henne. Efter rtg kommer Marianne in och meddelar att ingen sten finns kvar!!!!! Å så bra, vad skönt. Blodet i urinen vet vi inte riktigt varför det finns, men om grus passerat nyligen så kan slemhinnorna fortfarande vara sköra. På rtg sågs det att Doris hade mycket gas i magen vilket marsvin inte skall ha. Hon har inte ätit något konstigt och är inte påverkad. Enligt Marianne kan marsvin svälja luft när de är stressade så kanske är detta orsaken. Doris fick lite Minifomdroppar mot gaser när vi kom och skall få en omgång till ikväll för säkerhets skull. Något som oroar mig något är hennes vikt, sedan i maj har hon gått från 1130 till 990 gram. Egentligen bara hälsosamt då hon haft en kulmage tidigare. Hon äter med god aptit men kanske är det åldern som tar ut sin rätt. Eller att de rör mer på sig på sommaren. Skall få lite extra Oxbowpellets för jag vill gärna att hon håller sig över kilot.

Nu kommer jag fortsätta ge Eurologist i underhållsdos för att motverka nya stenar. Senast som stenen försvann slutade jag med örter vilket inte var en bra idé.

Marsvinen är just nu helt utslagna och ligger i varsina gömslen och sover. Jag och husse har ätit lunch ute på gräsmattan och vi ställde i ordning en inhägnad där marsvinen fick beta. Nu när de kommit in tog tröttheten över.

Kostnad för återbesök var 440 kr + en röntgenbild som kostade 690 kr.

Update: Urinsten

Doris var på återbesök för sin urinsten, den är tyvärr kvar. Ev så ser den ut att börja bädda in sig i urinblåseslemhinnan vilket inte behöver vara dåligt, det kan tvärtom vara bra då sitter den fast där och kanske inte orsakar besvär. Har hållit uppe med Metacam nu snart sex dagar och har inte märkt av att hon skulle ha ont just nu, hon brukar pipa då när hon bajsar. Men jag får fortsätta hålla koll! Om den inte var på väg att bädda in sig så var det ev lite grus runt eller att den bygger på sig men det hoppas vi naturligtvis inte på, vi fortsätter med örtmedicinerna och ny kontroll 23 juli.

Doris har en urinsten och blod i urinen

Ja.. som rubriken lyder så var detta resultatet av dagens veterinärbesök. Jag anade väl detta men blev ändå ledsen..

<3

Doris hade ju en sten tidigare som försvann, den satt fast i blåsväggen och gick inte att operera bort. Då behandlades hon med örtpreparat och Metacam (smärtstillande). Mer kan ni läsa i högerspalten under "Urinsten, alternativ behandling". I december 2012 kved hon återigen när hon bajsade men då kunde man bara ana en skugga i blåsan på rtg. Efter att ha gett Eurologist som underhållsbehandling sedan rtg i december satte jag i slutet av januari in Allrodin UTI-Kn, Lysium (iställer för Eurologist) samt Metacam då jag åter hörde kvidandet. När hon får smärtstillande så är hon helt symtomfri. Efter att ha behandlat med detta några månader var det idag dags för hälsokontroll hos veterinär Marianne Tornvall.

Jag har själv observerat Doris urin och om hon reagerar med smärta när hon kissar men inte sett något konstigt. Hos veterinären kissade hon som på beställning på bordet, kanske var det färdkosten i form av gurka som gjorde susen. Urinstickan gav utslag för blod i urinen och en odling är skickad. Dessa stickor är ju väldigt känsliga och ger utslag på mängder som vi inte kan se med ögat. Ingen antibiotika sattes in idag då Doris är pigg och precis som vanligt. 

Vikten var 1170 gram, den ligger ganska konstant. Tydligen kunde kastrerade honor gå upp i vikt efter ingreppet så hennes vikt var helt ok. Däremot undrade Doris var hennes fina stora våg tagit vägen?!!! Denna gång fick hon knöla ner sig i en liten rund glasskål, till och med djurskötaren var osäker om hon skulle komma i men Doris är vig så det gick galant. Fick hålla hakan i vädret bara! Såg så söt ut!

Nu till rtg, efter att ha installerat Doris i transportburen, fick jag följa med Marianne till datorn där jag kunde se Doris innanmäte på en skärm. En sten på ca 3 mm finns där. Den är för liten för att kunna tas ut via operation, alltså man gör inte ett sånt stort ingrepp när det inte är säkert att man kan hitta stenen när den är så liten. Troligen skaver stenen mot slemhinnor som gör att urinstickan ger utslag för blod. Denna mängd är dock så liten att det inte är något att oroa sig för. Trots att stenen är så liten så är det den som orsakar att hon har ont när hon krystar ut bajset.

Så vad gör vi nu? Jo, fortsätter med smärtlindrande och örtpreparat och återbesök om en månad för att se hur stenen utvecklar sig. Kanske hade den redan inför undersökningen idag blivit mindre med hjälp av örtpreparaten?
Hos marsvinshonor skall det heller inte vara några problem att kissa ut stenar av denna storlek, även om det förstås kan göra ont. Hoppas självklart också att odlingen kommer tillbaka negativ så vi slipper antibiotika. Doris kan med fördel få en stor bit gurka för att få lite extra genomsköljning av blåsan (innehåller ju inga kalorier sa vetten). Doris är eld och lågor över detta men blev besviken när jag sa att hon redan ätit dagens bit på väg till veterinären.

Doris är precis sig själv; pigg, glad, nyfiken och matglad. Och det är detta som gör att jag känner att jag verkligen gör rätt och att hon inte lider för att jag vill ha henne kvar hos mig i denna värld. Hon fyller fem i september men så länge hon mår bra så kommer hon vara med oss. Skulle hon behöva operation så kommer jag troligen göra den om hon fortsätter att vara i det fina skick hon är i (låter som jag pratar om en soffa eller bil). Litar på vår veterinär och hennes råd.

Sedan hade Doris också i sina två virvel"baser" lite små skorv eller vad man skall kalla det. Haft det på samma ställe i flera månader utan spridning, men nu när vi ändå var på plats passade jag på att visa dem. De finns ingen annanstans på kroppen utan endast just här där det inte är någon päls där virvlen har sin början. Svårt att förklara. Marianne trodde att hon kunde vara torr eftersom ingen päls skyddar där, vi diskuterade även om det kunde vara ringorm eller någon annan svamp. Inga andra marsvin har symtom och det ser inte ut som klassisk ringorm så jag fick rådet att pröva Lamisil eller Daktar 2 gånger dagligen i 2-3 veckor för att se hur det utvecklar sig. Som farmacevt dammsög jag hyllorna och köpte Terbinafin som är en kopia på originalet Lamisil och hälften så dyr.

Dagens kostnader:
* Poliklinikavgift 550 kr
* Röntgen första bild 690 kr
* Urinodling inkl ev resistensbestämning (alltså ta reda på vilka antibiotika som dödar bakterien om det är bakterier) 750 kr
* Urinsticka 180 kr.

Av detta kommer jag att betala: Självrisk 700 och sedan 25 % av kvarvarande summa. Ca 1070 kr får jag betala själv. Vid återbesöket om en månad är jag ju inne i en period där jag inte behöver betala ny självrisk, tror perioden är 125 dagar.

Ps: Mälarens Smådjur kommer att flytta sin klinik, kommer att flytta närmare Märsta om jag förstod det rätt, se deras hemsida http://malarensmadjur.se/

Ps 2: Kika gärna in på denna länk hos Agria som nu erbjuder ersättning upp till 20.000 per år istället för 10.000 samt ersättning för receptbelagd medicin upp till 1500 kr per år. Självklart är försäkringen dyrare. All heder åt Agria som gör detta möjligt!! Tycker det är jättebra att möjligheten finns!