Hedvig opererad

Förra helgen tyckte jag att Hedvig var mer stillasittande än vanligt. Kom fram för att äta och få gottis men i övrigt var det något som inte stämde.. Måndagen för drygt en vecka sedan upptäcker jag att hon piper när hon kissar och det kommer blod i urinen. Urinvägsinfektion? Urinsten? Hoppas såklart på det första alternativet men urinen luktar inte illa så det känns inte så troligt..

Morgonen efter ringer jag veterinären så snart dem öppnar och får en tid 13.30. Vågen visar minus 120 gram men jag hade sett henne äta samma morgon.. Hedvig röntgas och en sten stor som en ärta får jag se på skärmen. Avlivning eller operation är alternativen jag får.  Operation bokades till tisdag en vecka senare mest för att jag var ledig då men samma kväll när vi kommit hem äter hon ingenting längre, trots metacam i maxdos är det hjärtskärande att höra när hon kissar, och hon kissar ofta. Stödmatning var 3:e timme inleds. Onsdag morgon ringer jag kliniken igen och förklarar att hon inte äter längre och hör om de kan operera tidigare. De har egentligen fullt på torsdagen men skall klämma in Hedvig. Stödmatningen fortsätter, jag går till jobbet och min sambo tar över matningen. Ganska roligt att höra han berätta hur Hedvig beter sig när han skall mata. Den lilla sorken blir stor och olydig!!!  Jag själv drabbas av förkylning och natten med stömatning blev dubbelt så jobbigt med en förkylning.
Operationsdagen kommer, stödmatar Hedvig innan jag överlämnar henne till kliniken och åker hem för att vänta. 10 timmar senare, kl 18,  får jag hämta henne. En ny röntgen hade visat en liten liten sten i urinröret, troligen den som gett den mesta smärtan när hon kissat. Denna kan inte opereras bort utan den måste Hedvig själv kissa ut. Dessutom sågs mycket gaser på röntgen så hon skall få Minifom mot detta.

Här är stenen som Hedvig hade, ca 5 mm lång och ca 3 mm bred.

Det var en trasa som kom till mig i transportburen, röd av blod i rumpan trots att de nyss tvättat av henne. Ingen som helst gnista i ögonen. Tar iallafall emot Critical Care innan vi vänder bilen hemåt. Hemma är hon åter knallröd av blod på rumpan (vit päls + blod= ser riktigt läskigt ut). Det är dock normalt att de kissar blod ett par dagar efter operationen. Stödmatningen var tredje timme fortsätter eftersom hon inte äter något själv. Vid 01:30 hade hon fortfarande inte bajsat vilket gjorde mig lite nervös, men vid 05 låg ett helt gäng med härliga pluttar i myspåsen! Under fredagen äter hon tveksamt några tuggor paprika och isbergssallad men inget mer. Lördag är jag åter på jobbet och husse fortsätter med stödmatning. Hon äter lite morot själv också men inget hö. Critical care och näringsdryck för människor tar hon emot. Jag plockar även lite gräs som hon gärna äter. Söndag morgon är jag dödstrött och undrar hur länge jag skall orka.. Jag skall jobba igen så husse fortsätter mata och ringer mig sedan på jobbet och talar om att hon äter gärna mycket gräs men ännu inget hö. Söndag kväll innan jag går och lägger mig ser jag att hon äter hö, hon har även börjat röra sig mer i buren, tidigare har hon bara legat still. Går upp en gång under natten men då sitter hon och knaprar hö så jag kan gå och sova igen. Måndag morgon möts jag av en pigg Hedvig som tigger och vill ha frukost!! Vi  har klarat det!!
Inatt har jag sovit första hela natten efter 5 dygns oavbruten stödmatning, underbart!
Efter operationen hade Hedvig minskat till ca 875 gram och igår kväll hade hon redan ökat till 915 gram!

Såhär såg det ut igår kväll. Detta är den Hedvig vi är vana att se!

Nu får hon börja äta örtmediciner för att försöka förebygga nya stenar. Och stenen i urinröret har hon troligen redan kissat ut för hon kissar utan smärta nu!

Veterinärbesök

Idag var Doris på kontroll efter juldagens händelser. På röntgen konstaterades som misstänkt att hon har grus/mineraler som veterinären kallade det. Hon är ordinerad extra vätska (Hurra säger Doris, gurka varje dag) och Metacam vid behov. Berättade för Marianne att jag klämde ut en "propp" med efterföljande kiss, det trodde hon var livräddande för Doris då. När Doris togs iväg för röntgen hör jag efter någon minut ett mycket upprört marsvin som skriker att det här är INTE OKEJ.. Förstod ju att det var Doris och tydligen hade hon protesterat rejält mot att bli lagd på sidan på röntgenbordet.

Daisy fick visa upp sina krustiga och ganska så rejält förstorade och svullna spenar. Berättade också att hon tenderar att visa brunstbeteende mer och mer frekvent och hon kurrar och vickar rumpa dagligen nuförtiden. En hasselnötsstor cysta hittades på ena sidan, fick själv känna på den. Nu blev det ett dilemma. Daisy är 5,5 år men i mycket god kondition enligt veterinären och det håller jag med om. Hjärtat låter bra och hon är i god fysisk form. Tänk om hon lever till 8-9 år? Skall hon då gå med dessa symtom som sannolikt kommer förvärras, operera henne eller låta henne leva tills symtomen blir för jobbiga? Alltid en risk att operera marsvin och den blir ju inte mindre ju äldre de blir. Alla kommer inte tycka att jag tar ett bra beslut, utsätta ett marsvin för en operation. Men jag litar på veterinärens omdöme och jag vill att Daisy skall må bra. Marianne kastrerar ju med flanksnitt och söver med gas så hon har de bästa förutsättningarna för att det skall gå bra. Går det dåligt under narkosen så får hon fortsätta sova och springa mot regnbågsbron där Alvin väntar.. Funderar över om detta är ärftligt... Doris och Daisy är ju kullsyskon. Hedvig kommer mer stor sannolikhet från samma ställe och de kan ju då mycket väl vara släkt....Vi fick tid redan på torsdag för operation. Håll tummarna!

Krustiga och svullna spenar.

Doris och hennes ex-sten

Skönt att vara tillbaks i vårt palats!

Pga lite brist på personal på mitt jobb så for jag och Doris iväg till Mälarens Smådjur idag istället för imorgon. Väl där så kläms Doris på magen och liksom förra gången kissar hon också på bordet. Det är som om hon vet att vi vill ha lite urin. Fortfarande spår av blod i urinen vilket får mitt humör att sjunka, jaha då är väl stenen kvar. Vi får vänta en stund innan röntgen, Doris kryper innanför min tröja och stannar när hon är mitt för min rygg. Att få ut en sork som satt sig på tvärläge var inte det lättaste, tur att husse var med och kunde hjälpa till att säkert få fram henne. Efter rtg kommer Marianne in och meddelar att ingen sten finns kvar!!!!! Å så bra, vad skönt. Blodet i urinen vet vi inte riktigt varför det finns, men om grus passerat nyligen så kan slemhinnorna fortfarande vara sköra. På rtg sågs det att Doris hade mycket gas i magen vilket marsvin inte skall ha. Hon har inte ätit något konstigt och är inte påverkad. Enligt Marianne kan marsvin svälja luft när de är stressade så kanske är detta orsaken. Doris fick lite Minifomdroppar mot gaser när vi kom och skall få en omgång till ikväll för säkerhets skull. Något som oroar mig något är hennes vikt, sedan i maj har hon gått från 1130 till 990 gram. Egentligen bara hälsosamt då hon haft en kulmage tidigare. Hon äter med god aptit men kanske är det åldern som tar ut sin rätt. Eller att de rör mer på sig på sommaren. Skall få lite extra Oxbowpellets för jag vill gärna att hon håller sig över kilot.

Nu kommer jag fortsätta ge Eurologist i underhållsdos för att motverka nya stenar. Senast som stenen försvann slutade jag med örter vilket inte var en bra idé.

Marsvinen är just nu helt utslagna och ligger i varsina gömslen och sover. Jag och husse har ätit lunch ute på gräsmattan och vi ställde i ordning en inhägnad där marsvinen fick beta. Nu när de kommit in tog tröttheten över.

Kostnad för återbesök var 440 kr + en röntgenbild som kostade 690 kr.

Doris har en urinsten och blod i urinen

Ja.. som rubriken lyder så var detta resultatet av dagens veterinärbesök. Jag anade väl detta men blev ändå ledsen..

<3

Doris hade ju en sten tidigare som försvann, den satt fast i blåsväggen och gick inte att operera bort. Då behandlades hon med örtpreparat och Metacam (smärtstillande). Mer kan ni läsa i högerspalten under "Urinsten, alternativ behandling". I december 2012 kved hon återigen när hon bajsade men då kunde man bara ana en skugga i blåsan på rtg. Efter att ha gett Eurologist som underhållsbehandling sedan rtg i december satte jag i slutet av januari in Allrodin UTI-Kn, Lysium (iställer för Eurologist) samt Metacam då jag åter hörde kvidandet. När hon får smärtstillande så är hon helt symtomfri. Efter att ha behandlat med detta några månader var det idag dags för hälsokontroll hos veterinär Marianne Tornvall.

Jag har själv observerat Doris urin och om hon reagerar med smärta när hon kissar men inte sett något konstigt. Hos veterinären kissade hon som på beställning på bordet, kanske var det färdkosten i form av gurka som gjorde susen. Urinstickan gav utslag för blod i urinen och en odling är skickad. Dessa stickor är ju väldigt känsliga och ger utslag på mängder som vi inte kan se med ögat. Ingen antibiotika sattes in idag då Doris är pigg och precis som vanligt. 

Vikten var 1170 gram, den ligger ganska konstant. Tydligen kunde kastrerade honor gå upp i vikt efter ingreppet så hennes vikt var helt ok. Däremot undrade Doris var hennes fina stora våg tagit vägen?!!! Denna gång fick hon knöla ner sig i en liten rund glasskål, till och med djurskötaren var osäker om hon skulle komma i men Doris är vig så det gick galant. Fick hålla hakan i vädret bara! Såg så söt ut!

Nu till rtg, efter att ha installerat Doris i transportburen, fick jag följa med Marianne till datorn där jag kunde se Doris innanmäte på en skärm. En sten på ca 3 mm finns där. Den är för liten för att kunna tas ut via operation, alltså man gör inte ett sånt stort ingrepp när det inte är säkert att man kan hitta stenen när den är så liten. Troligen skaver stenen mot slemhinnor som gör att urinstickan ger utslag för blod. Denna mängd är dock så liten att det inte är något att oroa sig för. Trots att stenen är så liten så är det den som orsakar att hon har ont när hon krystar ut bajset.

Så vad gör vi nu? Jo, fortsätter med smärtlindrande och örtpreparat och återbesök om en månad för att se hur stenen utvecklar sig. Kanske hade den redan inför undersökningen idag blivit mindre med hjälp av örtpreparaten?
Hos marsvinshonor skall det heller inte vara några problem att kissa ut stenar av denna storlek, även om det förstås kan göra ont. Hoppas självklart också att odlingen kommer tillbaka negativ så vi slipper antibiotika. Doris kan med fördel få en stor bit gurka för att få lite extra genomsköljning av blåsan (innehåller ju inga kalorier sa vetten). Doris är eld och lågor över detta men blev besviken när jag sa att hon redan ätit dagens bit på väg till veterinären.

Doris är precis sig själv; pigg, glad, nyfiken och matglad. Och det är detta som gör att jag känner att jag verkligen gör rätt och att hon inte lider för att jag vill ha henne kvar hos mig i denna värld. Hon fyller fem i september men så länge hon mår bra så kommer hon vara med oss. Skulle hon behöva operation så kommer jag troligen göra den om hon fortsätter att vara i det fina skick hon är i (låter som jag pratar om en soffa eller bil). Litar på vår veterinär och hennes råd.

Sedan hade Doris också i sina två virvel"baser" lite små skorv eller vad man skall kalla det. Haft det på samma ställe i flera månader utan spridning, men nu när vi ändå var på plats passade jag på att visa dem. De finns ingen annanstans på kroppen utan endast just här där det inte är någon päls där virvlen har sin början. Svårt att förklara. Marianne trodde att hon kunde vara torr eftersom ingen päls skyddar där, vi diskuterade även om det kunde vara ringorm eller någon annan svamp. Inga andra marsvin har symtom och det ser inte ut som klassisk ringorm så jag fick rådet att pröva Lamisil eller Daktar 2 gånger dagligen i 2-3 veckor för att se hur det utvecklar sig. Som farmacevt dammsög jag hyllorna och köpte Terbinafin som är en kopia på originalet Lamisil och hälften så dyr.

Dagens kostnader:
* Poliklinikavgift 550 kr
* Röntgen första bild 690 kr
* Urinodling inkl ev resistensbestämning (alltså ta reda på vilka antibiotika som dödar bakterien om det är bakterier) 750 kr
* Urinsticka 180 kr.

Av detta kommer jag att betala: Självrisk 700 och sedan 25 % av kvarvarande summa. Ca 1070 kr får jag betala själv. Vid återbesöket om en månad är jag ju inne i en period där jag inte behöver betala ny självrisk, tror perioden är 125 dagar.

Ps: Mälarens Smådjur kommer att flytta sin klinik, kommer att flytta närmare Märsta om jag förstod det rätt, se deras hemsida http://malarensmadjur.se/

Ps 2: Kika gärna in på denna länk hos Agria som nu erbjuder ersättning upp till 20.000 per år istället för 10.000 samt ersättning för receptbelagd medicin upp till 1500 kr per år. Självklart är försäkringen dyrare. All heder åt Agria som gör detta möjligt!! Tycker det är jättebra att möjligheten finns!

Hedvig hos veterinären

Med "All the single ladies" på låg volym i bilen for jag och Hedvig den 1 timme långa resan till Hälgesta och sorkveterinären Marianne Tornvall. Vi fick snabbt komma in i ett rum, Hedvig lade sig och vilade på min arm och njöt av extra klappar. 10 minuter sen kommer Marianne, de hade sjuk personal idag så hon ursäktade sig. Jag är ju ledig så jag har faktiskt all tid i världen idag, dessutom kunde jag stå och spana på djur under tiden :).
En kort undersökning, Hedvig ömmade en aning över urinblåsan. Kände även på ev äggstockscystor då vi ändå var på plats men inga sådana hittades, glad matte! Hedvig ville bara klättra upp i min famn och gömde helst huvudet i min tröjärm under undersökningen, härligt att veta att hon känner trygghet hos mig. Hedvig bars sedan iväg till röntgen och sedan kom Marianne snabbt in och meddelade att det inte fanns några stenar! Marianne sa att Hedvig kan ha haft en sten som passerat ut och gett smärtorna. Hon är nu, med antibiotika och smärtstillande sitt vanliga jag igen, alltså kuttrandes, ätandes och sovandes med jämna mellanrum! Bactrim i 10 dagar och Metacam ett par dagar till. Sedan vände vi kosan mot Västerås igen. Jag jobbade kväll igår och var uppe tidigt idag så jag var nära att somna och fick sitta och prata med Heddan hela vägen (utan svar dock) för att hålla mig vaken. Slog mig i ansiktet och drack vatten. Nu hemma i soffan blir det soffläge. Glad och nöjd över att Hedvig inte har någon allvarligare åkomma! Ps. Hedvig sover redan lugnt i buren nära sina kompisar. Ds.

Nu tar vi semester

Nu kommer det vara tyst från oss i 10 dagar. Jag åker som tidigare nämnts till fjällen och marsvinen ska hem till marsvinsmormor och morfar. En liten uppdatering om alla sorkar bjuder vi på härifrån hörnet av vardagsrummet:

Doris gjorde häromkvällen sina jag-har-ont-pip så nu får hon Metacam igen. 4 april har vi återbesök till Marianne Tornvall för rtg.kontroll av urinstenen och säkert lever och njurprover.

Alvin håller aldrig tyst, från tidig morgon så fort jag rör en fena i sängen tills han fått frukost är han ständigt pratandes (eller rättare sagt skrikandes). När jag kommer hem från jobbet kör han en vända till och sedan under kvällen brukar det bli x flera. Han verkar ha kommit in bra i flocken nu, inga mer gnäll eller tjafs! Han står ofta jättesött på bakbenen när han vill något eller hänger med tassarna på övervåningens kant! Han får 1 st Eurologist på kvällen, han älskar den, äter tabletten som den är! Inga mer problem med urinvägarna efter att han fått detta. Har precis beställt hem 360 tabletter till...

Hedvig och Daisy lever livets goda dagar, alltså går runt, går upp på övervåningen, går ner från övervåningen, sover, äter, ja allt sånt som marsvin gillar att göra!

Doris och hennes krämpor

En lördagskväll (javisst, marsvin väljer sina dagar att bli sjuka) i oktober (tror jag) 2010 är marsvinen ute i en golvhage. Plötsligt hör jag Doris pipa, märker att hon inte vill äta och ser lite hängig ut. Ringer Strömsholms jour och funderar vad jag ska göra. Just då var det långa köer så de rekommenderade mig att avvakta. Stödmata och observera. Jag sov väl inte så himla bra den natten och på söndagsmorgon var hon oförändrad. Ringde Strömsholm igen och fick då komma in. Väl där, tillsammans med husse, är vi till vår glädje helt ensamma i väntrummet. Receptionisten säger att det endast är en hund inne och undersöks sedan är det vi!!! Woho, vilken service tänkte jag.. Efter 1 timme har vi inte kommit in, efter ytterligare en stund börjar det trilla in en mängd patienter. En katt som inte kunde hålla sig undan vägen utan blivit påkörd, en hund som ätit något olämpligt, en hund som haft kramper, ytterligare en katt som gjort sig illa samt andra som jag inte pratade med och vet därmed inte varför de var där. Men men tänkte jag, jag stod ju långt fram i kön så det måste ju bli min tur snart. Ett marsvin som inte äter och har gulgröna diareér måste ju vara urakut! En efter en får de andra djuren komma in. Kvar sitter jag, husse ger upp och åker hem en stund, jag är hungrig och Doris äter en liten bit gurka. Efter ca 6 timmar kommer en djursjukvårdare ut och vill känna på Doris för att bedöma hur akut det är. "Nej, men buken är mjuk så det är inget jätteakut". "Nej, men hon äter inte och har diarée kontrar jag" utan att få något gehör. Ytterligare timmar går, jag tänker fula tankar om påkörda katter och haltande hundar. När klockan blir 19:30 (suttit där i ca 10 timmar) är jag på väg till receptionen för att säga tack för mig och att jag åker hem. Just då får vi komma in. Får träffa en veterinär som givetvis inte var expert på marsvin. Tar tempen, kolla tänder och tar en rtg, inget fel. Doris får en injektion smärtstillande och lite dropp. Frågar om det inta kan vara urinvägsinfektion men det är det inte säger veterinären utan att ta någon urinsticka eller odling. Hon rekommenderar dock att vi ska lämna in ett bajsprov för parasitprov. Åker hem, 4000 kronor fattigare och ett marsvin som inte är ett dugg bättre än innan. Köpte Critical Care och Fiberplex som jag fick ordination på hur jag skulle ge. Doris lade iallafall en stor diarée på deras röntgenbord. Ha! Dagen efter är det inget bättre. Ringer igen men dom säger att jag bör söka någon annanstans då de inte har någon expert på marsvin samt har fullt... Jag har inte mycket till övers för denna klinik längre... Ringer till en annan veterinär som har fullt men hänvisar till Köping. Jag och Doris sätter oss i bilen och åker 3 mil till. Denna veterinär tycker att avföringsprov är onödigt, Doris får mer smärtstillande och vi far hem.

Doris blir inget bättre och jag ringer till kliniken där Marianne jobbar. Hur jag tipsades om denna kommer jag inte ihåg men evigt tacksam är jag. Vi får en tid dagen efter. Doris och jag sätter oss åter i bilen och åker 6 mil. Där tas en urinodling. Pga extremt god uppfostran kissar inte Doris i famnen, kissar endast i buren och säger till när hon behöver få komma ner. Nu tvingades hon sitta kissnödig i en rondskål, får urindrivande. Till slut får Marianne klämma it några droppar urin. Väl nere i buren kissar älsklingen floder...
Doris sätts in på antibiotika för urinvägsinfektion. Odlingen visade senare att det var en urinvägsinfektion. Doris problem återkommer dock efter någon vecka, hon verkar ha ont när hon bajsade. Nytt besök till Marianne Tornvall med rtg. Ingenting syns på denna rtg men Doris sätts in på Metacam dagligen (0,2 ml av Metacam 1,5 mg/ml). Marianne erbjuder att föra upp en kamera i rumpan på Doris men vi avvaktar. Doris smärta försvinner och hon mår bra.
Vid ett nytt besök efter ett halvår (hälsokontroll på grund av att hon står på Metacam) tas lever- och njurprover samt en ny rtg. Efter någon minut kallar Marianne ut mig till rtgdatorn. Hon visar en sten ca 0,5x1 cm stor. Troligen är det denna som gjort ont hela tiden men den syntes inte på första rtg. Den går inte att operera då den sitter fast i blåsväggen. Doris får recept på Metacam med många uttag. Marianne varnar för att om blodproverna är dåliga så är risken att hon inte hänger med så länge till. Nervös väntan på prover men de var ok.
Väl hemma läser jag på om Eurologist samt Allrodin som "Huvudet bland molnen" gett sitt marsvin mot urinsten med god effekt. Efter att ha läst på och rådfrågat personen bakom försäljningssidan beställer jag hem Lysium (som är för stenar över 1 cm), Eurologist (som är för mindre stenar samt grus) samt Allrodin. Börjar att ge Doris Lysium i 3 månader, kommer sedan övergå till Eurologist. Allrodin får hon hela tiden.
Detta äter Doris just nu:
Lysium, 1 tablett 2 gånger dagligen
Allrodin, 0,5 mg 3 gånger dagligen
Metacam, 0,1-0,2 ml dagligen
I april-maj ska vi på återbesök med ny rtg så får vi se vad som har hänt!

Oj vilket långt inlägg, och kanske svårt att hänga med men det var så länge sedan vissa saker händer. Det absolut viktigaste, Doris mår bra! Äter och frodas och har inte ont!!!