Vård efter kastrering och update om Börje!

Innan Börje hämtades från veterinären efter kastreringen så hade jag gjort i ordning en bur med tidningspapper, handdukar och fleece på toppen. Hö knölade jag in i en ikeatunnel så det inte låg fritt i buren, allt för att undvika att något kommer in i såren. Detta bytte jag sedan varje dag i 4 dagar. Sedan fick han gå tillbaka till spån. Jag läste också på en engelsk sida att någon tvättat såren dagligen med klorhexidinlösning och då aldrig råkat ut för böld efter kastrering så jag har hållt i Börje och husse har spolat såret en gång dagligen. Såren ser verkligen jättefina ut! 880 kr kostar det att kastrera på Mälaren Smådjursklinik, då sövs de på gas samt att det ingår ett återbesök efter ca 12 dagar för att kontrollera såret och ta bort ev kvarvarande stygn. Då jag har en timmes enkel väg dit så avstår vi återbesöket om allt ser fint ut. Jag syr ju själv i människor och tar bort stygn så jag sa att jag fixar det själv. Jag undrade vad jag skulle vara extra uppmärksam på och det är om han börjar se okastrerad ut igen, då finns det troligen en böld. Inget smärtstillande skulle behövas men jag har faktiskt gett honom Metacam i tre dagar efter kastreringen. Här nedan kan ni se hu fint det ser ut!

Jag har en ljusare nyans på magen!

Börje åt och bajsade precis som han skulle redan dagen efter kastrering och ingen mer stödmatning blev aktuellt. Han har gått upp 28 gram på ett par dagar och väger nu 888 gram. Han får gärna lägga på sig lite till. 
Börje är en mycket pigg och aktiv liten sork. Han studsar runt och älskar när Hedvig är hos honom, Hedvig tycker inte det är lika roligt att vara hos en hormonstinn tonårssork som gärna bestiger henne både framifrån och bakifrån. Men Heddan är tuff och säger ifrån.
 Uppe i famnen är han så go, han slickar på mina fingrar och  pussas på min haka och näsa innan han lägger sig tillrätta. Så värst länge har han inte ro att ligga innan han börjar spana runt omkring sig.

6 veckor postoperativt

Nu har det gått 1,5 månader sedan Doris och Hedvig kastrerades pga äggstockscystor. Har jag märkt någon förändring? Ja!, deras krustiga spenar är nu helt normala och de är lugna och har inte brunstat alls, så de långa perioderna av att gå och förföriskt vicka på rumpan och förpesta de andras tillvaro är över. Det är helt enkelt mer harmoniskt i buren och enda som nu vickar på rumpan är Bubbel :) Speciellt Hedvig har blivit mycket lugnare vilket även märks när hon är uppe i famnen.
Håret har växt ut och operationsärren kan bara ses om man rotar i hårbotten.

Skulle jag göra om detta? Absolut, den korta period de mådde dåligt (i princip endast operationsdygnet) överväger att de mår bra resten av sitt liv, iallafall sett ur problem som är hormonrelaterade. Man skall dock inte glömma att operationer alltid är en risk. Marianne Tornvall på Mälaren Smådjursklinik litar jag på till 100% så jag rekommenderar henne varmt till all marsvinsägare.

Postoperativt: Dag 2

Har lust att nästan sjunga av glädje men av respekt för mina medmänniskor så låter jag bli. Meddelar istället glatt att allt är kanon med tjejerna. De är precis som vanligt igen vilket innebär att de omväxlande äter, tigger, sover osv. Så det känns som att faran är över! Såren ser fortsatt fina ut och jag gör ingenting med dem så länge det fortsätter så. Hedvigs andning låter bra och de skall få Metacam i 2-3 dagar till.

Tack för allt stöd och tack till alla som hållit tummar och tassar. Om det är någon som undrar något över operationen så skriv en kommentar!

Postoperativt: Dag 1 (och lite från gårdagskvällen och natten)

Under kvällen igår så var Hedvig tröttast och låg som en trasa. Benen var helt slappa och hon låg mest och mös på värmedynan. Var orolig ett tag att benen var så slappa och jämfört med Doris så var ju Hedvig ett vrak. Under senkvällen började hon dock äta själv och även Doris skötte sig exemplariskt. Båda bajsade i mängder och kissade. Vid kl 22 hörde jag till min fasa att Hedvig har pipig andning och jag blev hypernervös och googlade som en galning. Min vanliga otur gjorde att jag halkade in på ett inlägg om ett marsvin som efter operation fick sämre andning och sedan rasade på sidan och dog... Det gjorde inte ett nervöst marsvinsmattehjärta bättre om man säger så. Tog upp henne och andningen lät lite knarrande och ansträngd. I famnen åt hon broccoli och salladskål och då lät det inget på andningen. Släppte ner henne igen och tittade till ofta, det knarriga kvarstod. Började fundera om hon kan ha aspirerat under operationen och fått ner nåt skit i lungorna...
Vid midnatt funderar jag, ringa sköterskan som jag fått numret till? Ge en dos antibiotika? Men vad skulle sköterskan kunna göra? Läste på lite och insåg att symtomen påminde om lunginflammation. Jag tog alternativ nummer två och petade i henne Bactrim. Gick sedan och lade mig och gick upp var annan timme för att ge lite CC även om jag vet att de åt själva så ville jag gardera! Hedvigs andning fortsatte att låta under natten men hon åt ändå. På morgonen ringde jag veterinären och det var den sköterska jag fått numret till som svarade. Hon bokade in en telefontid till Marianne så snart som möjligt. 1,5 timme senare ringer Marianne och jag försöker förklara hur det lät. Marianne ville inte ta några risker så Hedvig skall nu äta 0,68 ml Bactrim 2 gånger dagligen i 10 dagar. Så jag gjorde väl helt rätt i natt då. Marianne påpekade att Hedvig kan ha haft något sedan innan som brutit ut i samband med stressen/påfrestningen av operationen. Så då blev det antibiotika, hon sa att den kan vara i onödan men det vet vi inte och med ett marsvin som är nyopererat ville hon inte ta några risker!

Sedan i morse har jag inte hört några mer konstiga ljud från andningen så kanske blev det bättre av sig självt eller så har antibiotikan börjat verka. De verkar heller inte ha ont och de ser hyfsat pigga ut. Enligt Marianne kunde de återgå till vanliga buren så snart de äter och bajsar och kissar så idag vid lunch fick de komma tillbaka. De fick ett kärt mottagande och gick sedan snabbt iväg för att tugga hö. Marianne hade aldrig varit med om att andra marsvin "förstör" eller kommer åt operationssåren så de fick kommer ner i buren och de verkar gladare efter det.

De är sövda med narkosgas och inte med något läkemedel i sprutform och det tror jag bidragit till att de är så pigga nu.

Så här ser såren ut, Hedvig ser ut som en tunna på bilden men marsvinsmormor förstod sig inte riktigt på hur hon skulle hålla Hedvig i en snygg modellpose så hon kunde dra in magen ;)

Lite koagulerat blod runt suturerna.

Mohikanfrisyr baktill är väl modernt nu va?

Är det bara jag som tycker att detta mycket väl kan vara ansiktet på en vit kanin? Rosa runt ögonen, ögonen är operationssåren, virveln långt ner kan vara nosen. Kom igen, ni måste väl se det va?

Litet snyggt sår.

Lite svårare att se på Doris.

Irene, om du läser detta så tusen tack för den fina värmeplattan, den höll värmen i minst 7 timmar!!! Den finns att köpa här och där utlovas att den värmer i upp till 10 timmar. Kan verkligen rekommendera den för grisar som behöver värme. Den gav en jämn och lagom värme, inte som en vanlig värmedyna som blir jättevarm först och sedan kyls av snabbt. Värms i mikron. Så här ser den ut, fodralet träs på den rosa plattan.

Bild lånad från moreforpets.ltd.uk där den också går att köpa.