Efter en weekend till Sveriges södra delar är vi nu hemma och så även marsvinen som varit på kollo hos mina föräldrar. Precis när vi åker genom Varberg på väg mot fästningen så håller jag på att sätta vattnet i halsen. Vrålar rakt ut i bilen att där är Harald Nyborg!!! Jaha, säger sambon förstrött? Men vi måste dit, jag ska handla!!! Vid namnet Harald Nyborg reagerade min hjärna direkt med att framkalla minnen om att där kan man köpa prydnadsmarsvin. Först genomled jag en guidad tur på fästningen med en guide som inte var torr bakom öronen och som hade ett nervöst löjligt skratt efter varje mening. Efter detta styrdes kosan direkt mot Harald Nyborg. Precis i entrén ser jag 2 marsvin står på en hylla, perfekt tänkte jag och gick in i varuhuset för att leta efter dem. Efter att ha gått hela varuhuset runt bland krattor och cykeldelar (tacksam över att jag inte automatiskt gjorde smackljud som brukar få mina egna marsvin att komma fram) ger jag upp och frågar tjejen i kassan var de där marsvinen som står på hyllan finns. Vadå säger hon? Jaha, tänker jag snabbt, hon vet nog inte vad ett marsvin är och jag tillägger snabbt de där porslinsdjuren på hyllan (pekar). Jaha, säger hon de där är de sista vi har. Då tar jag bägge! Tar raska kliv för att hämta dem och hinna före andra (även om jag var ensam vid kassan). En stund senare är Harald & Harald i baksätet på vår bil och resan fortsätter mot Ullared. Löjligt nog småpratade jag lite med dem en gång, bara en reflex tror jag. Hemma fick de innan marsvinen hämtades agera fotomodeller i den tomma buren och när jag kom in i vardagsrummet så trodde jag nästan det var riktiga marsvin som var där. Mamma som fick se dessa kort på Harald &Harald undrade om jag köpt fler marsvin innan jag meddelade att de var i icke-organiskt material.
Sambon undrade varför jag var tvungen att ha två. Hallååååå, är du trög?! Marsvin måste ju leva med en artfrände! Dessa två ska få bo i min framtida trädgård!
Över till hur marsvinen har haft det. De har som vanligt fått alldeles för mycket godsaker och levt gott. Släppte igår ut dem i matrummet hos mina päron och de njöt av friheten. Längst ner i inlägget finns en film från friheten.
Hedvig smög fram.
Daisy intar sin lite misstänksamma pose, är det säkert att gå fram?!
Bubbel hade inte så mycket tid att äta, två andra marsvinshanar bor i samma rum och jag tror han kände av dem och ville söka av området.
Doris läppglans är inget märkvärdigt, tugga blöt isbergssallad så får ni denna härliga glans!
Regniga dagar och kall sommar innebär aktiviteter inomhus.Några som haft rejäla aktiviteter är Bubbel och Doris. Om inte Bubbel har uppvaktat Doris så har hon försökt rida på hans bakdel. Bra med motion iallafall.
Psst, kom närmre. Ännu närmre! Lite till! Kan jag få en ärta så här lite på sidan av, ingen annan märker, jag lovar.
Min vackra adoptivgris Bubbel!
Grönbete hos svärföräldrar.
Va?! Vad säger du? Har jag dålig andedräkt? Bubbel ryggar snabbt bakåt och lommar iväg för att fräscha upp sig.
Här faller snart Doris ner i en klump i spånet för att njuta av klappar.
Hur ser pälsen ut därbak?
Nystädat ger alltid spralliga och belåtna grisar.
Hedvig, rusar likt en tjur mot röd duk när kameran kommer i marsvinshöjd.
Sista bilden, resten är suddiga för då vill Hedvig prova äta kameran.
3 arbetsdagar kvar innan jag går på semester och i marsvinshörnet händer inte så mycket. Alla flickor har fått håret runt sina intima delar rejält nerkortade med trimmer (Bubbel trycker ivrigt på "gilla-knappen"). Dock kunde han hålla sig för skratt då jag även trimmade hans päls över hela kroppen. Blev lite hackigt men kanske mer behagligt för honom de enstaka dagar det är sol. Kände på den päls jag klippt bort och den är rejält tjock och tät.
Lillie och Sandy har fått ett nytt hem hos en kvinna vid namn Marie, där ska de få bo i flock. De är försäkrade och jag är helt övertygad om (Irene hade goda lovord) att där får de stanna livet ut och ha det prima om inget oförutsett händer. Dessutom får jag livstecken per mail :)
För er som inte har facebook så måste jag publicera denna bild på Doris, husse har tagit den och jag älskar den!! Oklart varför det ser ut som om hon är helt yrvaken och spånig men orsaken till att att hon hänger på räcket är antagligen att hon är helt övertygad om att det är något gott på gång!
Nu får vi matte och husses odelade uppmärksamhet igen!
Lillie och Sandy har åkt, träffade http://kring.kringelkroken.se/blogg/ i Stockholm för att överlämna dem. Redan samma kväll fick jag bild på dem på gräsmattan så de har de bra och idag fortsätter de sin resa mot Eragons. Mina egna äter mest gräs som jag plockat in, i stooora mängder. Vädret har varit riktigt dåligt länge så att komma ut på gräsmattan har inte varit lätt. Dessutom måste väder, att jag är ledig och bärhjälp av husse sammanstråla. Eftersom jag bor i lägenhet så kan jag inte lämna dem på gräsmattan utan måste vara med dem hela tiden så ingen ser dem som lite kvällssnacks. Grannens hund har visat intresse!
Bubbel har tillfälligt 5 tjejer på balkongen och har knappt tid att äta gräs, han gör serier efter serier med popcornhopp!
Lillie
Sandy
Lillie och Sandy skulle gärna bo i en flock i framtiden!
Mina egna sorkflickor (vill inte riktigt erkänna att de kanske snart bör kallas sorktanter) säger ingenting över de tillfälliga flockmedlemmarna. Har varit lite tandhackande men inget mer. De äter bredvid varandra och kurrar. På videon äter alla gräs under tystnad, Bubbel åt en stund innan han hade andra uppdrag som kallade. L & S är riktiga matvrak, de har en röst som skulle fungera utmärkt som visselpipa på fullsatt Ullevi!
Jag har nog i hela mitt liv lätt fäst mig vid djur och så även vid Lillie och Sandy. De är så mysiga, blir gärna klappade i famnen och det är särskilt skönt under hakan. De är mycket lugna i famnen. Ikväll skall det bli lite golvtid för jag tror de har blivit ganska trygga här nu, de sover helt utslagna i buren utan hus. Varsin sjukvårdsförsäkring i Sveland har de fått och klorna är nu kortade x flera och ser nu hyfsade ut, någon klo är fortfarande lite sned men är osäker på om den kommer räta ut sig. De skaver inte in i trampdynan iallafall.
På tisdag tar vår korta, men underbara, tid tillsammans slut, då tar andra vid på deras resa mot Eragons. Jag kommer att ta tåget till Stockholm där Camilla (alias Kringelkroken) tar vid. Känner mig lugn över att marsvinen kommer att ha det bra!
Dagar som det regnar, ja även andra dagar förstås, ägnar marsvinen en stor del av sin tid till att gå in i sig själva och hämta kraft. De sover dock aldrig hårdare än att skramlet från ärtburken eller att (godis)husse närmar sig. Doris och Hedvig har de mest extravaganta sovstilarna, helt utslagna. När jag kommer och kikar i smyg tittar de upp, men vänder ofta på sig och slänger ner huvudet igen. Just love it!
Checka in dessa spiror. Tycker dock inte att det ser så bekvämt ut?!
var de där marsvinen som står på hyllan finns. Vadå säger hon? Jaha, tänker jag snabbt, hon vet nog inte vad ett marsvin är och jag tillägger snabbt de där porslinsdjuren på hyllan (pekar). Jaha, säger hon de där är de sista vi har. Då tar jag bägge! Tar raska kliv för att hämta dem och hinna före andra (även om jag var ensam vid kassan). En stund senare är Harald & Harald i baksätet på vår bil och resan fortsätter mot Ullared. Löjligt nog småpratade jag lite med dem en gång, bara en reflex tror jag. Hemma fick de innan marsvinen hämtades agera fotomodeller i den tomma buren och när jag kom in i vardagsrummet så trodde jag nästan det var riktiga marsvin som var där. Mamma som fick se dessa kort på Harald &Harald undrade om jag köpt fler marsvin innan jag meddelade att de var i icke-organiskt material.
