Doris är halt!

I morse vid frukostutdelningen fick jag en känsla av att något var fel. Tyckte att Doris rörde sig konstigt men hon sprang ner för rampen och satte sig för att äta paprika. Jag gick själv för att äta och eftersom jag vet att Doris inte rör sig på minst en kvart eller så länge det finns frukost kvar (hon är INTE typen som tar en bit frukost och springer iväg till närmsta hus eller hörn, då förbrukas onödig energi!!).
Efter frukost tittar jag till dem, jodå hon haltar. Hon liksom skuttar med bakbenen och jag ser att vänstra bakbenet verkar vara problemet. Tar upp henne och sätter henne i hallen för att, liksom hos veterinärer (iallafall på hundar, hästar och katter) göra en gånganalys/hältutredning á la homestyle. Men sorken vägrar röra på sig, puttar henne lite i rumpan men hon flyttar sig inte en tum. Den idén gick helt enkelt i stöpet. Hon får åter komma tillbaka till buren och vi tar till skaka-ärtburks-tricket och jag kan se lite hur hon rör sig när hon i lite långsammare takt än vanligt tar sig fram för att få gottis. Hon vill inte ställa sig på bakbenen och ha framtassarna på tasspinnen som hon brukar göra när ärtor är på gång. Tar upp henne och känner av ryggen och hela benet men inget känns konstigt. Ger henne massa c-vitamin och Metacam i smärtstillande och antiinflammatorisk syfte. Får in sin favoritmysgrotta att vila mjukt på. Sedan åkte vi bort en sväng.

En bild tagen tidigare, en frisk Doris rusar ner för rampen till frukosten!

När vi kommer hem tigger Doris igen vid tasspinnen, nu ståendes på bakbenen!! Hon haltar fortfarande men verkar, efter att ha blivit smärtstillad, ha lättare att röra på sig. Jag hoppas att hon bara stukat till den under natten och att det inte beror på något annat..

D & D 5 år

Igår var ingen vanlig dag för det var Daisy och Doris födelsedag, hurra hurra hurra!!! Om några veckor är det 5 år sedan husse hämtade två pälsklädda damer i en djuraffär med lokaluppfödda marsvin. Nu vet jag bättre än att köpa i zooaffär men det är ju som det är nu. Jag hade tingat två honor osedda som varit inne på besiktning på zooaffären och när de sedan ringde och talade om att nu var de leveransfärdiga så jobbade jag under zooaffärens hel öppettid. Husse fick mot sin vilja rycka ut.. Han beskrev det som en papperslåda med två råttor som for runt som i en velodrom. När husse hämtade mig efter jobbet pumpade jag honom på information hur de såg ut. Väl hemma var de lite skraja men med mycket hantering så är de idag väldigt sociala. Som små hundar som några kompisar sa.
Många kan inte förstå min förtjusning och kärlek till de små pälsklädda djuren och jag har gett upp att förklara. Dock tror jag att ni som läser här vet hur känslan är.

Doris

Doris någon vecka efter hemkomst.

Daisy i min famn. Har alltid varit den rädda och blyga sorken som funnit stor trygghet att leva med sin syster.

När Daisy började känna sig trygg och hade syrran med sig gick hon gärna på upptäcktsfärd i hallen.

Kartonger, lådor, rör, ryggsäckar och skor.... ja allt var roligt att undersöka.

Så oskyldiga som de bara kan vara... Några skosnören hade gått åt här.

Hallå! Jag är Daisy och jag är himla glad och nöjd över min tillvaro. På min vänstra sida har matte allt godis gömt och därför är det fördelaktigt att stå här när hon närmar sig!