Alvin hos veterinär Marianne Tornvall

Alvin och jag packade in oss i bilen kl 8 imorse och klockan 9 var vi framme, det var rejält halt på vägarna idag! När vi kommer in står Marianne i receptionen och tar emot oss. Jag gillar verkligen att detta är en liten klinik, känns personlig och välkomnande. Vi får komma in på ett rum direkt där jag får berätta om Alvin. Alvin sköter sig exemplariskt till en början. Tänderna kollas, jag talar om att jag klippt dem en gång. Att fila är ju det bästa och sedan sa hon att tänder som varit långa eller sneda kan behöva slipas några gånger innan de blir ordentligt bra. Kindtänderna som jag var mest nervös över såg bra ut! Sedan känner hon på Alvins urinblåsa och där ömmar han. Jag gillar att hon är ärlig och säger att det tyvärr kan vara urinsten och hon föreslår en röntgen. Absolut tycker jag, sedan säger hon också att en operation troligen inte går försäkringen då den är relativt ny. Det spelar ingen roll säger jag. Efter 1 minut hämtas Alvin till röntgen och efter 1 minut kommer han tillbaka. Nu börjar väntan på att få besked. Jag kikar ut genom det runda fönstret där man kan se in till datorn som tar emot rtgbilderna. Den är först svart men sedan börjar en bild av en väldigt "avklädd" Alvin att målas upp. Ser en stor mörk fläck på platsen för urinblåsan och det känns bra men det blir en lång väntan, (säkert 3 minuter) med Alvin under min tröja, innan Marianne kommer in och berättar att det inte var någon sten. Å så skönt!!! Marianne blir lika ärligt glad hon! Hon funderar om vi ska ta en urinodling och jag säger ja innan hon tänkt klart. Har vi åkt ända hit så ska det göras ordentligt!! Sagt och gjort, han sätts i en rondskål för att få kissa. Påminner Marianne att inte heller denna lilla kille kissar i famnen på mig och kommer troligen (likt mina andra marsvin) inte att kissa frivilligt i denna rondskål. Alvin får lite vätskedrivande i nacken (aj!) och han sätts tillbaka i rondskålen. Ingenting händer på 5 minuter. Marianne tittar in och säger att vi avvaktar ett tag till. Hon skojar och säger att oftast kissar de så fort hon vänder ryggen till men tydligen inte mina marsvin. Efter en stund kissar han och jag går ut och säger till Marianne. En urinsticka tas där man ev kan se lite blod men det är ytterst lite. En odling tas och svar väntas nästa vecka. Då Alvin mår bra och ännu inte skriker i högan sky vid vattenkastning så kommer vi överens om att avvakta med antibiotika till odlingssvar. Om han blir sämre eller skriker högt när han kissar skall jag ringa. Vi pratar lite om Doris som är en regelbunden patient hos Marianne innan besöket är slut. Mer om detta i ett annat inlägg!
Alvin får återgå till transportburen och vi går ut till receptionen för att betala. Han får vänta på en kökssoffa medan jag får papper av Marianne. Plötsligt börjar han prata högljutt och alla fyra i personalen kommer och kikar och vi skrattar och pratar lite. "Jo jag har fyra hemma, en chirpar faktiskt!!" Alvin fortsätter prata och vi far hemmåt. Igår kurrade Alvin från sin bur varje gång sambon lade ett äggskal på en tallrik :)

Hur är det då med ananasjuice mot urinvägsinfektion? Enligt Marianne så är det en myt. Det har ingen effekt och marsvin skall inte dricka juice.

Det är dyrt att vara marsvin och sjuk. Turligt nog så har jag haft försäkringen tillräckligt länge för att den skall gälla för akuta sjukdomar. Några droppar urindrivande kostar 90 kronor!! En urinodling 750 och en urinsticka 180. Men, priser spelar ingen roll, Alvin är viktigast. Dessutom är jag så glad att en duktig marsvinsveterinär finns inom rimligt avstånd. Jag kommer att få ersättning för 75 % av beloppet minus självrisk på 700 kronor (= 1540). 75% av detta är ca 1100 kronor! Alltså får jag ur egen ficka betala ca 1100 kr.
Funderar på, om det nu visar sig vara en urinvägsinfektion, att ta kontakt med kliniken som kastrerade honom och ordinerade ananasjuice. Besvären var ju desamma då + att det luktade hemskt illa... Eller dagens ris.