Efter en weekend till Sveriges södra delar är vi nu hemma och så även marsvinen som varit på kollo hos mina föräldrar. Precis när vi åker genom Varberg på väg mot fästningen så håller jag på att sätta vattnet i halsen. Vrålar rakt ut i bilen att där är Harald Nyborg!!! Jaha, säger sambon förstrött? Men vi måste dit, jag ska handla!!! Vid namnet Harald Nyborg reagerade min hjärna direkt med att framkalla minnen om att där kan man köpa prydnadsmarsvin. Först genomled jag en guidad tur på fästningen med en guide som inte var torr bakom öronen och som hade ett nervöst löjligt skratt efter varje mening. Efter detta styrdes kosan direkt mot Harald Nyborg. Precis i entrén ser jag 2 marsvin står på en hylla, perfekt tänkte jag och gick in i varuhuset för att leta efter dem. Efter att ha gått hela varuhuset runt bland krattor och cykeldelar (tacksam över att jag inte automatiskt gjorde smackljud som brukar få mina egna marsvin att komma fram) ger jag upp och frågar tjejen i kassan var de där marsvinen som står på hyllan finns. Vadå säger hon? Jaha, tänker jag snabbt, hon vet nog inte vad ett marsvin är och jag tillägger snabbt de där porslinsdjuren på hyllan (pekar). Jaha, säger hon de där är de sista vi har. Då tar jag bägge! Tar raska kliv för att hämta dem och hinna före andra (även om jag var ensam vid kassan). En stund senare är Harald & Harald i baksätet på vår bil och resan fortsätter mot Ullared. Löjligt nog småpratade jag lite med dem en gång, bara en reflex tror jag. Hemma fick de innan marsvinen hämtades agera fotomodeller i den tomma buren och när jag kom in i vardagsrummet så trodde jag nästan det var riktiga marsvin som var där. Mamma som fick se dessa kort på Harald &Harald undrade om jag köpt fler marsvin innan jag meddelade att de var i icke-organiskt material.
Sambon undrade varför jag var tvungen att ha två. Hallååååå, är du trög?! Marsvin måste ju leva med en artfrände! Dessa två ska få bo i min framtida trädgård!
Över till hur marsvinen har haft det. De har som vanligt fått alldeles för mycket godsaker och levt gott. Släppte igår ut dem i matrummet hos mina päron och de njöt av friheten. Längst ner i inlägget finns en film från friheten.
Hedvig smög fram.
Daisy intar sin lite misstänksamma pose, är det säkert att gå fram?!
Bubbel hade inte så mycket tid att äta, två andra marsvinshanar bor i samma rum och jag tror han kände av dem och ville söka av området.
Doris läppglans är inget märkvärdigt, tugga blöt isbergssallad så får ni denna härliga glans!
var de där marsvinen som står på hyllan finns. Vadå säger hon? Jaha, tänker jag snabbt, hon vet nog inte vad ett marsvin är och jag tillägger snabbt de där porslinsdjuren på hyllan (pekar). Jaha, säger hon de där är de sista vi har. Då tar jag bägge! Tar raska kliv för att hämta dem och hinna före andra (även om jag var ensam vid kassan). En stund senare är Harald & Harald i baksätet på vår bil och resan fortsätter mot Ullared. Löjligt nog småpratade jag lite med dem en gång, bara en reflex tror jag. Hemma fick de innan marsvinen hämtades agera fotomodeller i den tomma buren och när jag kom in i vardagsrummet så trodde jag nästan det var riktiga marsvin som var där. Mamma som fick se dessa kort på Harald &Harald undrade om jag köpt fler marsvin innan jag meddelade att de var i icke-organiskt material.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar