Lämpligt med en presentation kanske?

Har efter lång tids övervägande startat denna marsvinsblogg i hopp om att jag (eller rättare sagt marsvinen!) iallafall skall uppdatera någon gång i veckan. Det är inte människan som skriver detta som skall stå i centrum varför ingen närmare presentation kommer att ske.
De fyra pälsklädda varelserna som kommer att underhålla er här på bloggen bor I ett hörn av vardagssrummet (eller hörn och hörn, det upptar nästan 1/5 av rummet), i en tvåa på 59 kvm. Räknar man ut detta procentuellt (som min sambo gillar) så har marsvinen tydligen större yta relaterat till sin kroppsstorlek än vad människorna i hushållet har. De har också en hel hylla i kylen (vilket är mycket när man bara har fyra hyllor) samt flertalet hyllor i nästan alla garderober!

Först ut för presentation är Doris aka Dorran. Doris köptes i oktober 2008 efter att ha tingat henne osedd två veckor innan de anlände till djuraffären. Denna djuraffär köpte endast djur från lokala uppfödare och de sitter i ett rum skiljt från tjattrande fjäderfän. (När lokala uppfödare lade ner slutade affären sälja djur) Doris hämtades 1 timme efter att hon anlänt till djuraffären. Redan sedan barnsben har hon varit tuff och framåt. Doris är det tamaste och mest sociala marsvin jag träffat. Otroligt tillitsfull. Älskar att pussas, sova på mattes mage eller sitta i husses knä och äta gurka. Hon är också den mest matglada sork jag haft, vilket resulterat i en evig viktkamp. Hon misstolkar alla ljud som kan förknippas med mat! Alltid först fram att ställa sig på bakbenen för att se om det kommer något att äta, ibland nöjer hon sig med lite klappar och lägger sig då bekvämt ner. Doris har tyvärr ett hälsoproblem, men mer om det en annan gång.







 
Daisy är kullsyster till Doris. Om Doris fick alla gener för att våga vara framåt och självständig så är jag inte förvånad. Daisy har alltid hängt efter sin syster och gör ogärna saker på egen hand. Är lättskrämd och litar inte lika mycket på människan som Doris. Tänker ofta på vad som hade hänt Daisy om hon tvingats leva ensam.. Väl i famnen somnar hon gärna under en filt. Daisy är också svag för mat, framförallt gurka och persilja.


















Hedvig kommer från samma djuraffär som de förstnämnda. Jag hade inte tänkt köpa fler marsvin men gick in och såg en liiiten vit och brun sak flyga fram i buren. Hennes burkompisar satt i ett hörn medan Hedvig for överallt. Å jag trillade dit. När jag kom hem tyckte jag att hon såg ovanligt liten ut och vägde henne, enligt uppgift var hon då ca 8 veckor, och vågen visade ynka 250 gram... Inga grönsaker hade hon fått i affären och inte heller åt hon några hemma. Efter en tuff start med Doris och Daisy som burkamrater blev hon accepterad och är nu helt och fullt en medlem av familjen sork. Om hon åt dåligt när hon var mindre så tar hon igen det nu. Hedvig har sällan tid att sitta still i famnen, och klippa klor tar ju alldeles för lång tid. När hon var mindre slängde hon sig ur min famn och hoppade ut från soffkanten inom 10 mikrosekunder. Jag föreställde mig ett dött marsvin på golvet men ser till min förvåning ett brunt och vitt luddpaket ligga på rygg i en kompostpåse med spån!!! Sedan dess har hon faktiskt lugnat sig lite! Hedvig är den enda av marsvinen som chirpar, alltså låter som en kanariefågel. Detta uppskattas inte alltid mitt i natten...





Sist ut är Alvin, som i slutet av december annonserades ut på blocket med anledning att intresset svalnat. Efter mycket om och men (framförallt övertalande av sambo) kom Alvin till mig vid årsskiftet 2011/2012. Enligt förra ägaren var tandstatusen bra vilket han måste svarat utan att ha kollat den stackars sorken i munnen. På fredagkvällen han kom åkte sidavbitaren fram och tänderna kortades med ca 7 mm (de övre). Nu blev det lättare att äta! Krökta klor hade klippts av min syster som transporterat honom till mig. Förhårdnader klipptes bort och det långa håret klipptes. Alvin har levt ensam hela livet så han är nu kastrerad (mer om det i ett annat inlägg). Han vet ännu inte hur man beter sig som ett marsvin och vi tar det långsamt här hemma med stöttning av Irene från Eragons. Alvin är fantastiskt tam och snäll. Att klippa tänder sa han ingenting om! Alvin har mest levt på pellets så en hel höhög för sig själv är en ny bekanskap som han älskar att böka in sig i. Pelletsen har tagits bort och grönsaker introducerats.. det går väl sådär. Isbergssallad och morot är det som slinker ner men det kan ett marsvin inte leva på... Eller jo ur ett marsvinsperspektiv kan man leva på det men matte håller inte med.. Mer om Alvin när jag lärt känna honom bättre!