En liten kvällshälsning eller välkommen hem

Det spelar ingen roll om jag varit på jobbet hela dagen eller om jag går ut med soporna, varje gång står mina underbara sorkar troget och väntar på mig. Eller inte direkt på mig, de vill ju ha något gott. Till deras besvikelse så resulterar det i 9 fall av 10 endast i lite fluffning av höet eller lite gos. Men som min sambo uttrycker det: Hoppet måste vara det sista som överger marsvinet! Ovan mina hjärtan Hedvig och Doris!

Det går framåt!

Dagens Alvin-status, 10 dagar efter kastreringen. Sitter i mattes knä och äter isbergssallad. Äter fortfarande lite sämre än innan men det är stor förbättring!! Alvin gillar kligröt som jag gör på kruskakli och havregryn. Blandas med vatten, spetsa gärna med lite juice eller riven grönsak. Har äntligen fångat den lilla godingen på bild. Han är riktigt bildskön! Bad Irene från Eragons om lite mer råd kring ihopsättandet med mina damer, han skall få börja gå  med en dam (när 4 veckor har gått och inga småsorkar kan bli till) till att börja med. De två skall sitta med varandra utan att träffa de andra, sedan kommer en till dam och tillslut skall hela flocken sättas samman. Enkelt eller hur?! Nej, det är inte så enkelt för denna sork som lider av socialt handikapp. Människor som låtit honom leva själv i 1,5 år har berövat honom denna. Nu hoppas jag innerligt att han kan återfå den och leva ett riktigt marsvinsliv med kompisar (inte bara kompisar utan flickvänner!)

Ett stort problem här hemma under uppdraget "Göda upp Alvin" är Doris. Hennes nos kan känna av redan då jag går runt hörnet i köket (kanske läser hon även mina tankar) att jag har något gott som ett marsvin kan äta. I och för sig tror hon även att en chipspåse som prasslar kan innehålla något ätbart för marsvin. Så även Ikeakassarna med tvätt i. Doris står spänt på tå och lutar sig över burkanten, känner doften av gurka eller sallad komma genom hallen och mot henne. Doris är så exalterad och kan inte vänta. Men Doris blir sååå besviken varje gång ex. salladen liksom retsamt hamnar mitt framför henne men med en PVC-plastvägg och galler emellan. Bara 3 ynka centimeter men en vägg som inte går att forcera för ett marsvin. Ofta piper hon missnöjt en stund men lugnar sig sedan. På denna bild ser hon faktiskt lite sur ut..

 Att sysselsätta sina marsvin är löjligt enkelt. Denna tunnel har jag blivit tipsad av Marsvinsmaffian om. Det är förvaring från IKEA där botten är bortklippt. Det blir perfekta tunnlar som är så spännande. De är också mångsidiga vilket Daisy bekräftar. De kan användas som kikare, skydd, säng och att fylla med hö. De går också alldeles utmärkt att kissa i till mattes stora förtjusning..

Observera väggen till vänster om tunneln. Hur kan ett marsvin, som har det allra heligaste vänt ner mot spånet spraymåla väggen med, ja inte vet jag vad det är, troligen urin? Det borde vara anatomiskt omöjligt men alla har vi väl sett dem puta ut rumpan och skicka iväg en skvätt. Dock tror jag att just denna trevliga graffittimålning kommer från våningen ovanför (där det ligger en liten stuga med fleece i). De har troligen lagt en liten pöl mot väggen som sedan härligt runnit ner och skapat detta underbara Picasso(?)mönster!

Alvins kastrering

Tänkte försöka sammanfatta sista veckans alla turer kring kastreringen..
Torsdag morgon 19/1 åkte jag och Alvin till veterinären. Fick besked att han kunde hämtas 15.30. Kändes inte bra att lämna ifrån mig honom då han nyss gjort sig lite hemmastadd hos mig. Men han skulle kastreras och ju fortare de där bihangen kunde knipsas bort ju fortare kan han träffa flicksorkarna. 15.30 hämtar jag en vaken gris som rör på sig. Han har inte kissat, bajsat eller ätit. Jag tyckte han såg så pigg ut och tänkte att det här var ju inget att oroa sig för... Oj så fel jag fick..
Väl hemma lägger han sig under en hög filtar och är väldigt slö. Hade förberett en liten bur med mycket fleece, hö i buntband, pellets, gurka och massa gott. Han är inte ett dugg intresserad av maten. Tillbringar kvällen och natten (med 3! väckarklockor) med stödmatning, Critical Care. Han tuggar villigt men vill inte ha något annat. Mellan varven ligger han mest i ett hörn. Han lägger 5 bajspluttar i mitt knä på natten och ingen var gladare än jag då!!! Kissat hade han gjort i buren. Dock luktade urinen mycket starkt, var det urinvägsinfektion? Ringde till veterinären på morgonen som sa åt mig att ge ananasjuice. Sagt och gjort, köpte ananasjuice och tranbärsjuice. Marsvinshyllan i kylen blir överfull, husse irriterad och undrar vilka han får dricka ur och vilka marsvinen har slaskat i. Men marsvinshusse får faktiskt stå tillbaka lite. Han om nån borde ju veta hur det känns när en man blir sjuk...

Alvin fortsatte att äta dåligt och jag var på jobbet dagen efter kastreringen. Eller min kropp var fysiskt där, mina tankar var hos Alvin och min hjärna ville inget annat än sova. Hade inte ihjäl någon patient iallafall. Tack vare underbara kollegor kunde jag "vamma" (vård av marsvin, chefen tyckte det var ett bra ordval) efter 5 timmar. Nervös över att Alvin skulle vara utom räddning cyklade jag fortast möjligt hem i snön. Han levde men låg på samma ställe som när jag lämnat honom. Luktar fortsatt mycket starkt kiss, hela magen är fuktig och varm av urin och kvider lite när han kissar. Alvin äter lite gurka och morot men inga mängder. Fortsätter stödmata de följande dagarna men det känns tröstlöst. Får äntligen prata med människan bakom Eragons omplacering, fantastiska Irene som ger mig råd och stöd. Väl hemkommen från jobbet fortsätter stödmatningen, nu 1 gång per timme. Bactrim sätts in (som vänlig kirurgläkare skrattandes skrev ut när jag rondade, nu kunde han alltså lägga detta till sitt CV skojade han). Alvin får träffa tjejerna. Han blir som förstenad och vad gör då Doris, matvraket nummer ett? Jo, hon börjar tugga på Alvins hår under munnen, de är rätt så gröna efter varje timmes critical care och Doris var utsvulten. Doris fick gå ner i buren igen...

Idag är det 8 dagar sedan kastreringen. Alvin börjar långsamt komma tillbaka till livet igen. Han gick ner nästan 100 gram på en vecka men har nu tagit igen 20 gram. Vi jobbar hårt med hans sociala handikapp. Hedvig har blivit förste terapeut idag. Hade jag vetat om denna pärs hade jag nog bett läkaren skriva lite Valium till mig... Jag har varit så orolig, knappt vågat gå in i marsvinsummet (eller nåja, hörnet) när jag kommer hem. Idag och igår kväll har han knaprat en del hö så det går framåt. I skrivande stund går han och Hedvig i en golvhage. Tog hem näringsdryck från jobbet med äppelsmak (ges som uppladdning inför operationer) som ger 1,5 kcal/ml. Han får nu 5 ml Critical Care och 2 ml av drycken 1 gång per timme då jag är hemma. Samt c-vitamin såklart!

Sökte på nätet igår och hittade en uppgift på hur många kalorier ett marsvin behöver per dag. Ganska stort spann, 210-600 kcal. 5 ml CC ger 24 kalorier och näringsdrycken 3 kcal per mattillfälle. Alltså gäller det att ligga i!!

Lämpligt med en presentation kanske?

Har efter lång tids övervägande startat denna marsvinsblogg i hopp om att jag (eller rättare sagt marsvinen!) iallafall skall uppdatera någon gång i veckan. Det är inte människan som skriver detta som skall stå i centrum varför ingen närmare presentation kommer att ske.
De fyra pälsklädda varelserna som kommer att underhålla er här på bloggen bor I ett hörn av vardagssrummet (eller hörn och hörn, det upptar nästan 1/5 av rummet), i en tvåa på 59 kvm. Räknar man ut detta procentuellt (som min sambo gillar) så har marsvinen tydligen större yta relaterat till sin kroppsstorlek än vad människorna i hushållet har. De har också en hel hylla i kylen (vilket är mycket när man bara har fyra hyllor) samt flertalet hyllor i nästan alla garderober!

Först ut för presentation är Doris aka Dorran. Doris köptes i oktober 2008 efter att ha tingat henne osedd två veckor innan de anlände till djuraffären. Denna djuraffär köpte endast djur från lokala uppfödare och de sitter i ett rum skiljt från tjattrande fjäderfän. (När lokala uppfödare lade ner slutade affären sälja djur) Doris hämtades 1 timme efter att hon anlänt till djuraffären. Redan sedan barnsben har hon varit tuff och framåt. Doris är det tamaste och mest sociala marsvin jag träffat. Otroligt tillitsfull. Älskar att pussas, sova på mattes mage eller sitta i husses knä och äta gurka. Hon är också den mest matglada sork jag haft, vilket resulterat i en evig viktkamp. Hon misstolkar alla ljud som kan förknippas med mat! Alltid först fram att ställa sig på bakbenen för att se om det kommer något att äta, ibland nöjer hon sig med lite klappar och lägger sig då bekvämt ner. Doris har tyvärr ett hälsoproblem, men mer om det en annan gång.







 
Daisy är kullsyster till Doris. Om Doris fick alla gener för att våga vara framåt och självständig så är jag inte förvånad. Daisy har alltid hängt efter sin syster och gör ogärna saker på egen hand. Är lättskrämd och litar inte lika mycket på människan som Doris. Tänker ofta på vad som hade hänt Daisy om hon tvingats leva ensam.. Väl i famnen somnar hon gärna under en filt. Daisy är också svag för mat, framförallt gurka och persilja.


















Hedvig kommer från samma djuraffär som de förstnämnda. Jag hade inte tänkt köpa fler marsvin men gick in och såg en liiiten vit och brun sak flyga fram i buren. Hennes burkompisar satt i ett hörn medan Hedvig for överallt. Å jag trillade dit. När jag kom hem tyckte jag att hon såg ovanligt liten ut och vägde henne, enligt uppgift var hon då ca 8 veckor, och vågen visade ynka 250 gram... Inga grönsaker hade hon fått i affären och inte heller åt hon några hemma. Efter en tuff start med Doris och Daisy som burkamrater blev hon accepterad och är nu helt och fullt en medlem av familjen sork. Om hon åt dåligt när hon var mindre så tar hon igen det nu. Hedvig har sällan tid att sitta still i famnen, och klippa klor tar ju alldeles för lång tid. När hon var mindre slängde hon sig ur min famn och hoppade ut från soffkanten inom 10 mikrosekunder. Jag föreställde mig ett dött marsvin på golvet men ser till min förvåning ett brunt och vitt luddpaket ligga på rygg i en kompostpåse med spån!!! Sedan dess har hon faktiskt lugnat sig lite! Hedvig är den enda av marsvinen som chirpar, alltså låter som en kanariefågel. Detta uppskattas inte alltid mitt i natten...





Sist ut är Alvin, som i slutet av december annonserades ut på blocket med anledning att intresset svalnat. Efter mycket om och men (framförallt övertalande av sambo) kom Alvin till mig vid årsskiftet 2011/2012. Enligt förra ägaren var tandstatusen bra vilket han måste svarat utan att ha kollat den stackars sorken i munnen. På fredagkvällen han kom åkte sidavbitaren fram och tänderna kortades med ca 7 mm (de övre). Nu blev det lättare att äta! Krökta klor hade klippts av min syster som transporterat honom till mig. Förhårdnader klipptes bort och det långa håret klipptes. Alvin har levt ensam hela livet så han är nu kastrerad (mer om det i ett annat inlägg). Han vet ännu inte hur man beter sig som ett marsvin och vi tar det långsamt här hemma med stöttning av Irene från Eragons. Alvin är fantastiskt tam och snäll. Att klippa tänder sa han ingenting om! Alvin har mest levt på pellets så en hel höhög för sig själv är en ny bekanskap som han älskar att böka in sig i. Pelletsen har tagits bort och grönsaker introducerats.. det går väl sådär. Isbergssallad och morot är det som slinker ner men det kan ett marsvin inte leva på... Eller jo ur ett marsvinsperspektiv kan man leva på det men matte håller inte med.. Mer om Alvin när jag lärt känna honom bättre!