Vård efter kastrering och update om Börje!

Innan Börje hämtades från veterinären efter kastreringen så hade jag gjort i ordning en bur med tidningspapper, handdukar och fleece på toppen. Hö knölade jag in i en ikeatunnel så det inte låg fritt i buren, allt för att undvika att något kommer in i såren. Detta bytte jag sedan varje dag i 4 dagar. Sedan fick han gå tillbaka till spån. Jag läste också på en engelsk sida att någon tvättat såren dagligen med klorhexidinlösning och då aldrig råkat ut för böld efter kastrering så jag har hållt i Börje och husse har spolat såret en gång dagligen. Såren ser verkligen jättefina ut! 880 kr kostar det att kastrera på Mälaren Smådjursklinik, då sövs de på gas samt att det ingår ett återbesök efter ca 12 dagar för att kontrollera såret och ta bort ev kvarvarande stygn. Då jag har en timmes enkel väg dit så avstår vi återbesöket om allt ser fint ut. Jag syr ju själv i människor och tar bort stygn så jag sa att jag fixar det själv. Jag undrade vad jag skulle vara extra uppmärksam på och det är om han börjar se okastrerad ut igen, då finns det troligen en böld. Inget smärtstillande skulle behövas men jag har faktiskt gett honom Metacam i tre dagar efter kastreringen. Här nedan kan ni se hu fint det ser ut!

Jag har en ljusare nyans på magen!

Börje åt och bajsade precis som han skulle redan dagen efter kastrering och ingen mer stödmatning blev aktuellt. Han har gått upp 28 gram på ett par dagar och väger nu 888 gram. Han får gärna lägga på sig lite till. 
Börje är en mycket pigg och aktiv liten sork. Han studsar runt och älskar när Hedvig är hos honom, Hedvig tycker inte det är lika roligt att vara hos en hormonstinn tonårssork som gärna bestiger henne både framifrån och bakifrån. Men Heddan är tuff och säger ifrån.
 Uppe i famnen är han så go, han slickar på mina fingrar och  pussas på min haka och näsa innan han lägger sig tillrätta. Så värst länge har han inte ro att ligga innan han börjar spana runt omkring sig.

Börje

En annons på blocket fångade mitt intresse. Ett marsvin som delade öde med så många andra marsvin. Köpt till barn som tröttnar, har ni hört det förut? Drygt 10 månader gammal.
Jag mailar på marsvinet och får till svar att marsvin som levt ensamma inte kan UMGÅS eller BO med andra marsvin. Då bestämde jag mig, jag köper marsvinet. Annars tror jag att risken för ett fortsatt liv i ensamhet varit överhängande.
På plats sitter marsvinet i ett litet hus, alldeles för litet då rumpan sticker ut. Det är det enda han har att gömma sig i. I övrigt finns en tom höhäck, gnagarsten och en pelletsskål. Buren är en hamsterbur, endast galler i taket, ca 70x40 cm. Inget hö... och jag hoppas stilla för mig själv att tänderna är ok.

Väl hemma börjar arbetet, Börje som min sambo döper honom till, är skygg. Vill inte bli lyft (kanske skrämd då det är tre barn som haft hand om honom). Han är av långhårig ras och när jag drar handen över den lilla kroppen så stöter jag på totalt ca 10 stycken stenhårda tovor. Rakapparaten åker fram, får både klippa och raka för att få bort tovor, han ålar sig och gnyr, det gör ont. I tovorna kommer det fram massa skräp, något gammalt höstrå så någon gång måste han ha haft hö. Klorna kortas ca 1 cm då de skär in i tramdynorna.

Här under gömmer sig mängder med hårda tovor.

En hel del hår blev det, om ni tänker er en 2-liters plastpåse så var den fylld till 2/3-delar.

Jag trodde ju han skulle ha en marsvinsbur med sig, så husse fick hämta upp en 100 cm gallerbur som jag gjorde i ordning med så mycket hö att han kunde båda äta och gömma sig i det. Ett rejält hus där hela han får plats (han är inte stor, ca 860 gram) och rent vatten.
Hamsterburen lades ut på blocket och såldes snabbt - såklart till en hamster!

Så här ser jag ut utan all päls!

Redan samma dag pratar Börje ganska högt när han hör att andra marsvin finns i samma rum! Dagen efter får han träffa Hedvig (hon är kastrerad) och lyckan är gjord. Vi får se Börjes popcornhopp och han är lycklig.Han lägger sig också mitt i golvhagen och vilar, tänk så trygg man blir av att få sällskap av andra marsvin.

Börje slickas och pussas på händer när han är uppe i famnen. Han gillar gurka och paprika. Fantastisk mysig liten kille.
Han är nu försäkrad och tid för kastrering bokades. Igår var vi till Mälarens Smådjursklinik (japp 32 mil åkte jag igår för Börjes skull, vissa tycker jag är galen....) och Börje åkte därifrån utan sina kulor. Jag bad även Marianne titta på tänderna då han ändå var sövd och de såg fina ut. Börje älskar CC, han slänger sig översprutorna och åt gärna ca 10 ml per gång under gårdagskvällen. I natt har han ätit mer själv och jag har varit uppe varannan timme men då har han bara tagit ca 5 ml cc innan han visar att det räcker. Just nu knaprar han hö och har ätit frukost!
Han är också behandlad med Stronghold och kommer få en till dos om 2 veckor, ingen synlig ohyra eller kliande men jag vill vara säker.

Jag kan inte behålla Börje, både pga tid och platsbrist. Om ca 4 veckor, då han inte längre är fertil vill han ha ett för-alltid-hem där han får minst en tjej att dela sitt liv med och vara i centrum med. Känner jag Börje rätt så tackar han inte nej till fler än en tjej heller....

Krav på nya hemmet är att han fortsätter vara försäkrad och får veterinärvård vid behov, aldrig mer behöver leva ensam eller bli tröttnad på. Han är renrasig texel och jag tror att han trivs bättre utan den långa varma pälsen så ser gärna att han får fortsätta vara kortklippt. Han vill INTE ställas ut.

Kan du eller vet du någon som vill ge Börje ett nytt hem? Lämna en kommentar!

Såhär bor vi!!

Knäppte lite nya bilder på buren (egentligen gillar jag inte ordet bur då jag inte upplever att de sitter i bur, men bostad låter också konstigt, hage kanske...) efter dagens städning. Varje dag efter städning möblerar jag om så de får nytt att upptäcka. Bubbel och Hedvig gör gärna några popcornhopp då!

Välkommen hem till mig och mina damer!!

Städning klar, överblivna hus får vänta till en annan dag då möbleringen byts dagligen för ökad stimulering!

En vecka efter operationen....

.... ser man stor skillnad på Daisys spenar. Hon har heller inte visat brunstbeteende de senaste dagarna. Hon är glad och tillfreds. Spenarna är fortfarande lite krustiga och jag smörjer dem dagligen, de verkar även vara lite ömma då hon inte vill att jag skall hålla på med dem.

I´m sexy and I know it!!

Lägger här upp en jämförelsebild. Till vänster spenarna innan operationen och till höger en vecka efter!

De har blivit mycket mindre!!!

Dagen efter

Jag somnade igår till ljudet av en hötuggande Daisy. Hade ställt klockan två gånger under natten men hon åt själv så jag behövde inte stödmatas. I morse flyttade hon tillbaka till flocken och går där nu som vanligt och tuggar hö. Tror inte hon har ont, ställde sig nyss på bakbenen för att tvätta ansiktet med båda framtassarna. Hon skall ha smärtstillande 2 gånger dagligen 4-5 dagar. Bubbel blev glad när Daisy kom tillbaka, han uppvaktar henne med lite rumpkurr.

I morse såg jag detta i "isolerings"-buren. Nu kunde jag andas ut, magen är verkligen igång!

Daisy opererad

Igår förberedda jag denna lilla bostad inför eftervården:

En kartong med höga kanter så kan jag bara slänga den sedan. Handduk och så fleece på toppen. Under filten finns ett hus och en höhög. En varm och skön mysrulle är ett måste! Denna står i vårt sovrum så jag har lite koll och hon får lugn och ro. Elementet avger skön värme.

I morse styrde jag och Daisy mot Mälaren Smådjursklinik redan 06.30 då det under gårdagkvällen var dåligt väglag. Vi kom fram precis till öppningsdags. Daisy är en ganska blyg sork som är skygg även om hon blivit tryggare med tiden. Därför var jag rädd att hon skulle bli väldigt stressad av att åka iväg ensam. Men väl i bilen börjar hon äta gurka så jag slappnade av. Jag for sedan hemåt och till skolan och hoppades att telefonen INTE skulle ringa under dagen.
Det gjorde den inte heller, kl 16 styr jag bilen mot Märsta igen och kl 17:15 får jag träffa Daisy. Hon hade varit en mycket enkel patient, det som skulle tas bort (äggstockar och livmoder) låg väldigt enkelt till och hon hade legat mycket stabilt i narkosen. Hon hade cystor på båda äggstockarna. När jag kom hade hon också precis bajsat. Hon såg ganska pigg ut, satte henne i mitt knä för att stödmata, hon kissar direkt ner min jacka...
Hon bajsar igen och tar villigt emot critical care. Sedan far vi hemåt, med påfyllt förråd av Critical Care med smak av äpple och banan. I bilen hör jag att hon tuggar hö i transportburen = lycka!!!.

Tröttheten slog till på vägen hem... mörkt och jag påbörjade 5:e timmen i bilen för dagen. Å så mycket värme på för Daisys skull. Men hem kom vi och Daisy installeras i kartongbostaden. Doris får hälsa på några minuter för att visa Daisy att hon är hemma. Besöket fick dock inte bli långvarigt då matvraket Doris satt som fastnaglad vid pelletsskålen...

Daisy kikar sig omkring och börjar sedan smaka på bostaden, kartong är gott! Sedan går hon in i huset och börjar faktisk äta hö. Kommer ha koll under kvällen och natten och stödmata vid behov. Metacam skall hon få mot smärtan.

Så här ser hon ut nu, två rakade områden på var sida av ryggen.

Veterinärbesök

Idag var Doris på kontroll efter juldagens händelser. På röntgen konstaterades som misstänkt att hon har grus/mineraler som veterinären kallade det. Hon är ordinerad extra vätska (Hurra säger Doris, gurka varje dag) och Metacam vid behov. Berättade för Marianne att jag klämde ut en "propp" med efterföljande kiss, det trodde hon var livräddande för Doris då. När Doris togs iväg för röntgen hör jag efter någon minut ett mycket upprört marsvin som skriker att det här är INTE OKEJ.. Förstod ju att det var Doris och tydligen hade hon protesterat rejält mot att bli lagd på sidan på röntgenbordet.

Daisy fick visa upp sina krustiga och ganska så rejält förstorade och svullna spenar. Berättade också att hon tenderar att visa brunstbeteende mer och mer frekvent och hon kurrar och vickar rumpa dagligen nuförtiden. En hasselnötsstor cysta hittades på ena sidan, fick själv känna på den. Nu blev det ett dilemma. Daisy är 5,5 år men i mycket god kondition enligt veterinären och det håller jag med om. Hjärtat låter bra och hon är i god fysisk form. Tänk om hon lever till 8-9 år? Skall hon då gå med dessa symtom som sannolikt kommer förvärras, operera henne eller låta henne leva tills symtomen blir för jobbiga? Alltid en risk att operera marsvin och den blir ju inte mindre ju äldre de blir. Alla kommer inte tycka att jag tar ett bra beslut, utsätta ett marsvin för en operation. Men jag litar på veterinärens omdöme och jag vill att Daisy skall må bra. Marianne kastrerar ju med flanksnitt och söver med gas så hon har de bästa förutsättningarna för att det skall gå bra. Går det dåligt under narkosen så får hon fortsätta sova och springa mot regnbågsbron där Alvin väntar.. Funderar över om detta är ärftligt... Doris och Daisy är ju kullsyskon. Hedvig kommer mer stor sannolikhet från samma ställe och de kan ju då mycket väl vara släkt....Vi fick tid redan på torsdag för operation. Håll tummarna!

Krustiga och svullna spenar.